157 personer i Sverige får "Statlig inkomstgaranti för konstnärer". Upp till 214 000 kronor per år, beroende på eventuella övriga inkomster.
Det får man för "konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv".
Ett axplock av dem som tydligen bidrar med konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv är:
- Promoe, musiker ("Svenne Banan"-låten ni vet. Hög kvalitet? Nej. Stor betydelse? Nej.)
- Manne af Klintberg, clown (Hög kvalitet? Osäkert. Stor betydelse? Nej.)
- Björn Holmgren, dansare (Hög kvalitet? Säkert. Stor betydelse? Knappast.)
- Jan Schaffer, kompositör ( Hög kvalitet? Ibland. Stor betydelse? Näpp.)
- Sandra Ikse, textilkonstnär (Hög kvalitet? Aldrig hört talas om. Stor betydelse? Nej.)
- Ulf Andersson
- Jesper Eriksson
Fantastiskt. Vilken konstnärlig verksamhet.
Hur bedöms vad som är hög kvalitet? Är inte "konst" totalt subjektivt? Hur bedöms betydelsen för "svenskt kulturliv"? Är inte det också helt godtyckligt?
Om någon presterar konst av hög kvalitet och med stor betydelse för svenskt kulturliv, då borde denne inte ha särskilt svårt att sälja sina verk, om det nu är böcker eller tavlor eller filmer eller konserter eller skivor eller något annat.
Då behövs ingen "statlig inkomstgaranti".
Om någon inte kan framställa konst av tillräckligt hög kvalitet så kommer inte folk vilja betala för att uppleva den.
Då behövs den statliga inkomstgarantin, men förtjänas inte.
I vilket fall som helst borde den avskaffas omedelbart, och helst aldrig ha införts.
3 kommentarer:
Håller med på alla punkter. Mitt första inlägg i lördags handlade om detta http://liberivan.blogspot.com/2010/05/tankar-kring-kulturstodet.html
Såg att du startade din blogg men glömde kolla. =) Det där inlägget var kanon!
Tackar!
Skicka en kommentar