Det är svårt det där. Ofta vinner känslorna trots att de inte borde.
Vilka argument kan övertyga någon vars enda barn skjutits ihjäl om att det är bättre att alla har vapen än att bara "the bad guys" har det?
Klart att Annette Nance-Holt hatar vapen och vill att de ska förbjudas... Fullt förståeligt.
Problemet är bara att ett förbud varken tar bort vapnen (förutom från de som är laglydiga och aldrig skulle använda dem mot nån oskyldig) eller återupplivar hennes son.
Annette kommer förmodligen aldrig se på saken från den sidan, därför är det upp till "oss" andra att göra det. Och andra människor i de frågor där jag och kanske du är alltför emotionellt involverad.
tisdag 2 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Naturligtvis kommer förändringen inte att ske under en natt, men om man aldrig tar första steget mot att förbjuda vapen så kommer det ju aldrig att ske.
Argument som att "det är så mycket som måste ändras, så det är bäst att inte ändra något alls" är ju inte smarta.. Hade mänskligheten alltid resonerat så, så hade vi fortfarande bott i grottor med en lite eld i mitten.
Hur många bråk som slutat i ihjälskjutningar skulle inte ha slutat som ett enkelt knogslagsmål om det inte hade funnits vapen i närheten? Människor i desperata situationer tar ju alltid till med allt som finns att tillgå. Om vapen finns nära så är det klart att de används. Om de inte finns nära så duger första bästa sak. Skillnaden är att det är betydligt lättare att bara trycka på en avtryckare, än att slå någon upprepade gånger tills de dör av skadorna.
Jag skulle säga att det snarare är du som styrs av känslor. Rädslan säger att alla ska kunna skydda sig, och förnuftet säger att mindre vapen på gatorna onekligen skulle leda till mindre avfyrade skott.
Om man istället lägger sin energi och pengar på att resa upp i problemdrabbade kvarter så ska du se att det inte längre kommer sitta pundare och vänta på någon att skjuta..
Så hur ska vi lyckas samla in alla nu existerande vapen och förstöra dem?
Det är ett ganska stort praktiskt problem.
Jag tycker att det verkar ganska så omöjligt faktiskt. Den som vill ha kvar sin pistol kommer ha det. Det har ju hänt några gånger att det har varit kampanjer som "lämna in ditt vapen till polisen, inga frågor kommer ställas". Det som händer då är att samtliga inlämnade vapen är såna som bara skulle ha använts i självförsvar (om ens då).
Mitt grundläggande argument är som följer:
Det är bättre att en potentiell rånare oroar sig över att vem som helst av hans tilltänkta offer kan vara beväpnad än att han kan gå runt och välja och vraka med 99% sannolikhet för ett obeväpnat offer.
1. Vapenamnestier fungerar bra. I kombination med stränga straff för vapenbrott är det sannolikt en effektiv metod.
2. Din avskräckningseffekt är i själva verket en grund för våldeskalering. Kriminella, om man nu kan göra en sådan generalisering, begår sina brott inte av nöje, eller illvilja, utan för att de är nödvändiga (vanligtvis i samband med någon form av narkotikamissbruk). Om ett rånoffer är sannolikt beväpnat räcker det att hota och få sina pengar, om rånoffret är sannolikt beväpnat är risken betydligt större att rånaren väljer att skjuta om personen gör något oväntat. Dessutom åker dessa återfallsförbrytare fast med jämna mellanrum och polisen kan då plocka av dem deras vapen och det inte tillförs nya vapen i överflöd kommer det att bli svårare för personen att hitta en ny picka när nästa fix behövs.
Det sista jag vill ha är en massa nervösa "vanliga människor" med vapen där ute. För "vanliga människor" blir asförbannade, fulla eller mentalt labila eftersom det är mänsligt att bli så, och då är det en genuint dålig idé att ha möjligheten att kunna döda vem som helst inom synhål, med en knapptryckning, i fickan.
Helt utan att blanda in känslor.
Men med känslor så är det säkert vissa förvirrade människor som tror att de är trygga med pickadoll i rocken.
Jag tror ändå att steget är rätt långt från att råna nån på ett par hundralappar till att skjuta ihjäl någon. Den tröskeln tror jag inte var och varannan pundare kliver över bara så där.
Men det vet man förstås aldrig.
Den stora frågan är: vem ska bestämma vilka som är lämpade att ha skjutvapen i sin ägo, och hur ska det avgöras?
Skicka en kommentar