Ja, nu talar jag till DIG!
Du som är "statist". Du som säger "men tänk på alla fattiga! Vad skulle hända med dom fattiga!?"
Kanske bara Emelie och Sandra men jag gissar att det finns fler sådana i min läsarskara.
Vad gör DU för dom fattiga?
Köper du medicin åt sjuka fattiga barn?
Går du ut på stan med en kasse full med mat och delar ut till uteliggarna?
Hyr du ett hus där du i hemlighet har byggt upp ett läger för gömda flyktingar som hotas av avvisning?
Går du runt med en insamlingsbössa för att betala tandläkarbesöket åt en för dig okänd pensionär med dåliga tänder?
Eller vad gör du?
Jag vill gärna veta, av en enkel anledning.
Gör du något har du svaret där. "Vad händer med dom fattiga?!" Jo, såna underbara människor som du kommer ta hand om dom!
Gör du inget så behöver du inget svar. Du bryr dig uppenbarligen egentligen inte om dom fattiga. Det är bara ett vapen du använder för att avvisa "läskiga" idéer och för att lätta ditt dåliga samvete över att du inte gör något.
Tomma ord betyder ingenting. Gör något eller ta av din fåniga "jag bryr mig om fattiga"-mask.
Förresten, det här testet kan ni med fördel använda "i era egna led" för att sålla ut vilka som egentligen är sorgliga låtsassocialister som inte bryr sig om nånting utan bara vill känna sig duktiga och godhjärtade.
onsdag 9 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag försökte göra lite. När jag var tidningsbud brukade jag dela ut mina extratidningar till uteliggarna. Nåväl, nog om det.
Jag känner personligen inte att mina egna ekonomiska resurser räcker för att hjälpa alla sjukskrivna, arbetslösa, studerande, föräldralösa, alkoholiserade, drogade, psykiskt sjuka etc. etc. människor. Och halva Sveriges befolkning räcker inte heller.
För övrigt är jag tacksam för att en del av mina pengar varje månad är bidrag. Jag är ofantligt tacksam för att mina eventuella studier till astrofysiker eller veterinär är betalda. Att plugga dessa sex år i, låt säga USA, kostar nämligen över miljonen och det är pengar jag inte har. Där skulle vi förlora min eventuella kompetens inom yrket.
1) Jag var med och samlade in pengar till Röda Korsets Rädda Mammorna-kampanj i början av sommaren.
2) Jag kommer om ett par veckor att åka till Spanien för att volontärarbeta via WWOOF. Deras medlemmar kanske inte är de mest utsatta här i världen, men de behöver trots allt volontär arbetskraft för att få ekonomin att gå ihop.
3) Jag hoppas på att kunna åka till Mexiko nästa sommar för att arbeta som fredsobservatör och praktisera på lokala organisationer som hjälper utsatta människor. Det hela hänger på om jag blir antagen till en kurs som jag vill läsa.
4) Under förra hösten anmälde jag mitt intresse för att engagera mig i en tjejjour. Jouren finns dock inte kvar/ligger på is pga att de som drivit den tidigare av olika skäl inte längre har möjlighet att göra det.
Så nej, jag tycker inte att min påstådda solidaritet med andra människor är en bluff.
Och vad gäller "Gör du något har du svaret där. "Vad händer med dom fattiga?!" Jo, såna underbara människor som du kommer ta hand om dom!"
Det räcker väl med att ta sig en titt på verkligheten för att inse att det där inte håller?
Vad härliga ni är! Faktiskt!
Och jo, det håller med största sannolikhet om man räknar in alla som skiter i att göra nåt eftersom dom vet/tror att välfärdsstaten finns med sina skyddsnät.
Förresten Emelie, tror du på allvar att det bara är rika människor som går i college och universitet i USA? Är det inte så att vi har studielån även här i Sverige? Tror du inte att ganska många är mer än villiga att låna ut pengar till en person med intelligens över snittet (som jag ärligt talat tror att du besitter) med sikte på välavlönade yrken? Deras risk är låg i det fallet. Du får ditt lån, du köper din utbildning och vi får glädje av dina framtida kunskaper.
"Och jo, det håller med största sannolikhet om man räknar in alla som skiter i att göra nåt eftersom dom vet/tror att välfärdsstaten finns med sina skyddsnät."
Om detta ska hålla så borde det ju rimligtvis fungera alldeles ypperligt i de samhällen där det inte finns några statliga sociala skyddsnät.
Vi kan ju jämföra med USA, där skyddsnätet inte är i närheten av vårt, hur fungerar det där? Inget utanförskap att snacka om där, va?
Eftersom du baserar ditt uttalande enbart på fördomar OCH eftersom USA lider av stor förstörelse via statlig inblandning finns ingen substans i den sista kommentaren.
Skicka en kommentar