Sorgligt

Jag har en dryg granne rakt under mig som dunkar musik så hela huset skakar. Kl 23.09. Moget va?

Hur jag än försöker kan jag dock inte känna nån långvarig ilska. Bara, i brist på bra svenskt ord, "pity".


Sen han flyttade in i juni(/juli?) har det i stort sett varit "fest" där varje fredag och lördag plus några onsdagar.

Ett uppenbart ganska sorgligt liv. Antingen har han flyttat hemifrån före alla sina kompisar så att dom "måste" vara där, eller så är han "för snäll" och utnyttjas av sina kompisar som vet att "vi kan alltid vara hos ***". Eller allra sorgligast, han kanske helt enkelt VILL att dom alltid ska vara där för att han ska kunna känna sig uppskattad som en skön kille som alltid bjuder hem folk och är social och trevlig.



Dessutom hjälper det inte att bli arg eftersom jag ändå är för feg ("svensk" skulle man kunna säga, men jag tror inte det är många fler procent amerikaner som skulle ta tjuren vid hornen i ett sånt här läge - MYT) för att gå ner, knacka på, fråga om han saknar intellekt eller helt enkelt glömt att titta på klockan senaste tiden.



Börjar bli läge för läggdags nu.. Ska upp lite efter 7 imorgon för att som sagt ta oss ut i rallyskogen. Ska bli kul!