Här kommer jag att våldföra mig på användandet av premisser för att dra en slutsats. Premisser ska så vitt jag förstår (och tycker själv) vara ganska korta koncisa påståenden, medan jag svävar ut lite grann för att vara så tydlig som möjligt. Lev med det.
Premiss 1:
"Moraliska regler" eller "Universellt föredraget beteende" är ett slags rättesnören eller regler som gäller för ALLA människor vid ALLA tidpunkter i historien. Dessa moraliska regler kan vara individuella men i botten verkar ligga nån slags "medfödd" moraluppfattning som gör att många delar de grundläggande reglerna.
Exempel: man ska inte gå fram till någon helt okänd person och skjuta ihjäl denne. Eller mer generellt - man ska inte döda någon annat än som sista utväg i självförsvar.
OBSERVERA: En moralisk regel som gäller för en person gäller alltså för alla. Man kan inte ändra en moralisk regel, t.ex. "nu är jag vuxen (18 år) så nu får jag göra X, det fick jag inte förr". Då är det inte en moralisk regel utan snarare en åsikt i stil med "jag tycker gult är fult".
Premiss 2:
Om jag äger något (som jag skapat själv eller köpt i en frivillig transaktion) så har ingen annan rätt att ta det ifrån mig mot min vilja. Omvänt har jag inte rätt att ta något från någon annan mot hans eller hennes vilja. Detta är omoraliskt och alltså vad vi i dagligt tal kallar "stöld".
Premiss 3:
Ovanstående gäller givetvis även om stölden utförs av flera människor, t.ex. en maffiagrupp eller en rånarliga. Att det skulle vara bättre för att det är flera gärningsmän är en ganska befängd tanke.
Premiss 4:
Regeln i premiss 2 gäller också oavsett vad syftet med stölden är. Att stjäla pengar av någon för att köpa mat åt sina barn eller betala tandläkarbesök är, trots det goda syftet, inte moraliskt acceptabelt. Accepteras vissa stölder kommer det snart missbrukas av personer som egentligen inte alls behöver stjäla för sin överlevnad. Alltså bör stöld oavsett syfte anses omoraliskt.
Sammanfattning av premisserna:
Det finns moraliska regler, även kallat universellt föredraget beteende. En moralisk regel är att ingen får ta någon annans egendom utan tillåtelse. Detta oavsett vad tjuven/tjuvarna har tänkt göra med föremålet eller pengarna. Att det är flera tjuvar gör ingen skillnad ur moralisk synvinkel.
Slutsats 1:
Det är inte moraliskt försvarbart om den ryska maffian stjäl pengar av dig för att bygga ett barnhem i Moskva.
Slutsats 2:
Det är inte moraliskt försvarbart om Hasse Hård rånar dig i en mörk gränd för att köpa heroin.
Slutsats 3:
Det är inte moraliskt försvarbart om Hasse Hård rånar dig i en solig park för att köpa kläder till sin 2-åriga dotter.
Slutsats 4:
Det är inte moraliskt försvarbart om den svenska staten stjäl pengar av dig för att skicka soldater till Afghanistan.
Slutsats 5:
Det är inte moraliskt försvarbart om den svenska staten stjäl pengar av dig för att bygga ett barnsjukhus i Stockholm.
Av slutsatserna 1,2,3,4 och 5 utkristalliseras ett mönster som tyder på följande:
Det är omoraliskt av den svenska staten (eller någon stat) att stjäla pengar, dvs ta ut "skatt" som du inte frivilligt ger ditt medgivande till.
Det känns lite synd att komma här och förstöra för Mona Sahlin ("det är häftigt att betala skatt"..?) och hennes gelikar. Dessutom önskar jag att jag slapp framstå som en "jag vill behålla mina pengar sen skiter jag i resten av samhället"-kille, men det känns verkligen som om det är dags att försöka göra några fler medvetna om det här.
Skatt är omoraliskt, skatt är dåligt, skatt är stöld.
Detsamma kan troligen även sägas om staten. Jag återkommer i den frågan. Om inte annat så är staten onödig vilket jag säkert kommer utveckla inom kort.
Kan nån knäcka det här resonemanget, fint, övertyga mig! Men gör det seriöst, logiskt och genomtänkt. Jag klarar mig utan kommentarer som "du är en oempatisk idiot" eller "kapitalistsvin" eller "skatt behövs, så är det bara! (för det har mamma sagt, så det så)".
Den förste som på nåt vis kan "bevisa" (dvs påvisa starka logiska samband som tyder på) att stöld är fel när man lär sin dotter att inte stoppa godis i fickorna på ICA men att Reinfeldt/Persson/Palme/Obama med sitt anhang har RÄTT att ta utan att fråga, den ska få ett hejdundrande hedersomnämnande på denna blogg, det kan jag lova.
Godnatt!
onsdag 9 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Utifrån mitt synsätt faller hela ditt resonemang snabbt på en punkt - vi blir visst tillfrågade.
Vart fjärde år blir vi tillfrågade. Och om vi skulle ställa till med ordentligt ramaskri under en mandatperiod så skulle det förmodligen också få effekt.
Om vi så önskar så har vi alla möjligheter att förflytta oss längre och längre till höger och ett skattefritt samhälle.
Vi tog för övrigt ett steg i den riktningen i förra valet.
Jag har ingen aning om hur din ekonomiska situation ser ut, men av vad som framgår här så verkar det som om du har råd att äta dig mätt och dessutom kunna finansiera en, inte helt billig, hobby. Tror du att din ståndpunkt vad gäller skattesystemet skulle kunna se annorlunda ut om du var en smula mer utsatt själv?
Först och främst - NEJ! VI BLIR INTE TILLFRÅGADE!
Själv har jag i alla fall ALDRIG varit med om att någon "statstjänsteman" kommit hem, ringt eller skickat brev till mig och frågat "vill du bidra med 30% av din inkomst till statskassan?". Det skulle vara att bli tillfrågad. Det händer inte.
Att jag har möjlighet att bidra med 1/9 000 000-del av välja vilka som ska BESTÄMMA ÅT MIG har definitivt inget att göra med att fråga mig hur jag vill spendera mina tillgångar. Det är nästintill ett hån att påstå det.
Om vi skulle ställa till med ett rejält ramaskri i form av väpnad revolution så skulle det förmodligen ha viss effekt, annars inte speciellt mycket. Staten har trots nedskärningar senaste tiden en överlägsen våldsmakt. Fredliga demonstrationer kan ge förändrade vallöften till nästa period (politikerna vill förstås behålla/få makten) men leder knappast till handling.
Min ekonomiska situation är "bra" såtillvida att jag "bara" går back ca 3000 kr varje månad under skolåret men att mina besparingar samt sommarjobb kommer göra att jag klarar mig utan CSN-lån ytterligare tre terminer, kanske fyra. Jag har så jag klarar mig. Det har jag också förtjänat precis som dom allra flesta "rika" personer.
Hade jag varit mer "utsatt" skulle jag känna mig som en snyltare om jag önskade få del av andras arbete utan egen insats. Jag skulle vilja ha möjlighet att hoppa på ett okvalificerat, kanske slitsamt och lågbetalt jobb för att själv göra mig förtjänt av lite pengar. Hellre än att låta andra betala mig för att göra ingenting. Där tror jag att du och jag tänker ganska olika, eller jag har iaf fått den uppfattningen.
Jag måste hålla med Sandra om att vi i högsta grad blir tillfrågade. Jag röstar rött för att jag med glädje vill ge 34% av mina inkomster till staten att förvalta så att jag kan ha det bra, generellt.
Du kan ju själv välja att rösta på exempelvis Liberala Partiet (har ej läst deras valprogram) men som, låt oss anta, vill plocka bort skatten helt. Du har fört fram din åsikt.
Till dina premisser bör också läggas att alla människor lever i någon form av samhälle. Åtminstone i princip alla eftersom även urinvånare i regnskogen har skapat en form av samhälle. Därmed behöver vi GEMENSAMMA regler för att samhället ska fungerar. Jag tror knappast på universella regler, alla regler är regler människan skapat. Exempelvis har vi valt att ha en stat som styr samhället. Staten väljs av majoriteten. Ska man ändra på det finns det två sätt. Det ena är att får majoriteten att tycka som man själv. Det andra är att göra om systemet typ att varje person får en egen liten stat. Dvs. i min stat finns inte dödsstraff men tvärs över gatan bor en granne som har dödsstraff. Jag betalar skatt men inte min granne. Min pappa har fri fart på alla vägar medan jag sätter upp 50-skyltar överallt.
Problemen hotar sig. Jag skjuter min grannes son på min uteplats. Gäller min grannes regel om dödsstraff eller gäller min om fängelse? Eftersom det i min grannes värld är helt okej med dödsstraff, har han då rätt att egenhändigt skjuta mig? Hmm..
Ser du vartåt det barkar..?
Det största problemet är att ni fastnat i den bild av anarki som vi fått kastad över oss sen vi var små. Inte så konstigt då det säkert är rätt jobbigt att ha ett gäng små anarkister omkring sig som ifrågasätter makthavarna (föräldrar, lärare) och ställer svåra frågor.
Frivillig samexistens med hjälp av ömsesidig respekt ÄR MÖJLIG! Det är iaf vad jag tror och hoppas. Jag tror att inte alla är som ni som ser anarkin som en möjlighet att skjuta ihjäl otäcka grannar.
"Exempelvis har vi valt att ha en stat som styr samhället." - återigen VEM har valt det?! Jag vet med all önskvärd säkerhet att jag själv inte haft minsta lilla möjlighet att välja att vi ska ha en stat! Det är nån eller några långt bak i tiden som tyckte det var en bra idé. Det är lite taskigt att vi som inte tycker att det är en lika bra idé ska behöva lida för det idag.
Om du inte tror på mina premisser, fine! Dom var nog inte så välformulerade eftersom jag inte begåvats med nån vidare bra förmåga att få mina tankar ut i text. Även om dom var det kan man förstås ha olika premisser, jag förstår att inte alla ser världen på mitt sätt. Däremot ogillar jag hur "ni" tycker att person A,B och C ska få bestämma över X bara för att Y och några till "röstat på" A, B och C.
mycket intiresno, tack
Skicka en kommentar