I min mattebok som jag plöjer igenom med en dåres envishet stod ett litet stycke i marginalen om Gottfried Leibniz. Från svenska wikipedia: "Vid 18 års ålder blev han magister genom ett rättsfilosofiskt arbete, och vid 20 års ålder blev han juris doktor i Altdorf, efter en glänsande disputation över 'invecklade rättsfall'".
Det slog mig när jag såg det att jag inte riktigt minns att jag har läst om några 18-åringar med magisterexamen eller 20-åriga doktorer nu för tiden. Det hör till det förgångna. Frågan är varför?
Jag kan definitivt säga att det inte beror på att människor var smartare för några hundra år sen. Inte en chans.
Däremot skulle det kunna ha nåt med ett fenomen som inleddes på 1800-talet i ganska liten skala men som blivit allt mer omfattande. Allmänna skattefinansierade och obligatoriska skolor.
Det är inte lätt för en extra smart person att doktorera vid 20 års ålder när hon eller han först varit tvingad att spendera 9 år av sin tid med alltför många elever och alltför få och dåliga lärare i usel miljö och med allt annat än inspirerande läromedel. Dessutom med ett inlärningstempo som fullkomligt slösar bort de mest lättlärda åren av livet när hjärnan är som en tvättsvamp som bara längtar efter att suga i sig kunskap. Nä, då ska vi ägna tiden åt att räkna plus och minus i 1-2 år och lära oss skriva "mor ror" och "far är rar" eller nåt i den stilen. Jag har ärligt talat ingen större koll på vad dagens 7-8-åringar får lära sig men jag tvivlar på att det är mer avancerat än så.
Själv är jag i alla fall helt övertygad om att med lite effektivitet så skulle man utan problem kunna kapa ett år från grundskolan, kanske två. Dessutom med en kunskapsnivå efter sista året som ligger högre än idag. Noooo problem.
söndag 19 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jag skulle ha viljat kapa fyra. Gärna 1.5 av gymnasieåren också. Så avancerat är det inte..
Härligt att du är med mig! Det trodde jag faktiskt inte om jag ska vara ärlig.
Speciellt dom mer grundläggande sakerna som nöts första åren. 99% av alla föräldrar kan lära sina barn matematik upp till och med grundläggande division/multiplikation t.ex. Övriga skulle kunna få det på dagis eller nåt sånt, så skulle man kunna ägna skoltiden åt lite tuffare saker. Även skriva och läsa kan dom allra flesta föräldrar antar jag.
Jag tror snarare på en mer flexibel skola som kan anpassas efter individen än på att kapa tiden för alla.
Anågende Emelies "så avancerat är det inte"; för vissa är det ju faktiskt det.
Förresten, vilka tror du att de negativa effekterna av frånvaron av en obligatorisk grundskola skulle kunna tänkas bli?
I mina ögon inget. I dina ögon vet jag inte men jag gissar på att dom sänkta statliga utgifterna ses som negativt samt att det blir svårt att se till att barnen får lära sig att staten behövs och är god. Och att rättvisa är att den som gör mer inte får mer.
Förr var utbildning något som endast en liten grupp av privilegerade människor hade möjlighet att få. Och utbildning är makt, möjlighet att påverka och förändra.
(Finns för övrigt undersökningar som visar att de med högre utbildning får bättre sjukvård i Sverige. Av den anledning att de i större utsträckning är drivande och kräver bästa möjliga behandling och vård.)
Obligatorisk grundskola ökar förutsättningarna för det stora flertalet. Låt säga att det kanske hindrar en handfull individer som av någon anledning (begåvning/pengar/namn/whatever) skulle kunna vara färdiga med sin utbildning medan de ännu är väldigt unga. Känns möjligheten till utbildning för alla som ett rimligt offer för att några få ska kunna skynda maximalt? Och det där med att skynda, har vi inte fått nog av det i ett samhälle där psykisk ohälsa ökar, ofta som resultat av stress? Har vi så bråttom att vi inte har råd att låta våra barn vara barn?
Du pratar om hur föräldrar borde kunna lära sina barn det mest grundläggande. Av vilken anledning tror du att exempelvis förskolelärare faktiskt är utbildade pedagoger? Min pappa är fenomenal på huvudräkning, men någon pedagog är han då inte.
Okej, kärnan i det hela är trots allt detta: Tycker du att det är rätt att jag idag måste betala för alla barns skolgång istället för att spara till mina egna? Isåfall, kan du tänka dig att själv ställa dig framför mig och hålla upp pistolen mot mig och säga "betala, annars skjuter jag!"? Och skulle du isåfall trycka av och känna att du gjort det moraliskt riktiga?
Det vore intressant att veta.
Ja, jag tycker att det är rätt att du måste betala alla barns skolgång liksom alla andra betalar för dinas sådana (bland annat). Det fina med denna idé är att de svaga inte ska hamna utanför systemet.
Men sedan hänger jag inte riktigt med.. Menar du att vi avrättar skattesmitare i Sverige? Eller vill du att jag ska besvara frågan utifrån att jag tror på den kommunistiska ideologin?
Att inte fler blir unga professorer nu beror främst på att ämnena är oerhört mycket svårare att sätta sig in i. Förr i tiden så kunde man vara duktig i väldigt många ämnen samtidigt, men nu har den möjligheten försvunnit. Om vi skall tala om mitt forte, matematik, så finns det få forskare som håller på med någonting annat än ett litet specialområde inom matematiken. De bidrar endast till små avgränsande fält. Det finns dock underbarn, det bästa exemplet är då Terence Tao, han blev professor på UCLA när han var 26, någonting som kan ses otroligt.
Däremot håller jag med om att skolan bör göras om, dock vet jag inte om jag håller med på det viset du talar om. Det är rätt tätt bundet med IQ hur snabbt folk kan lära sig, och för höga krav gynnar ingen.
"för höga krav gynnar ingen." - good point Anonym. Att skära ner på tiden kanske inte är så bra ändå för alla, däremot mer frihet för alla att ta det i sin egen takt vore nog nåt att sikta mot.
Skicka en kommentar