Känns lite väl slappt om gubben går helt fri, fotboja i 2-3 år och samhällstjänst kanske vore lagom.
Fast jag vet egentligen inte vad han skulle ha gjort annorlunda. Vad ska man göra i det där läget, ringa polisen som tar 20 minuter att komma dit om dom ens hittar?
Låsa dörren och hoppas på att dom inte krossar nån ruta?
Det fanns väl bara ett alternativ där egentligen, anfall är bästa försvar. Sen kunde han förstås skjutit i luften istället, för att skrämmas. Men vem tänker så klart när man fruktar för sitt och sina barns liv? Knappast många.
God natt.
fredag 25 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar