Jag kom att tänka på en sak idag. Vad bra det vore om våra högskolor samarbetade mer med "näringslivet".
Som det är idag anpassas antalet utbildningsplatser på olika program framförallt utifrån vad de blivande studenterna efterfrågar. Inte efter vad marknaden vill ha.
Detta innebär att tusentals unga personer varje år tar ut en examen som leder rakt ner i arbetslöshetens djupa träsk.
Ett konkret exempel är alla dessa konst-/kulturutbildningar. Se diagram här som visar den senaste prognosen för antalet examinerade jämfört med behovet under de närmsta 3-4 åren.
Det enda raka vore att helt stoppa intagningen för "konstnärliga utbildningar" under åtminstone 3 år för att den dränkta marknaden ska kunna torka upp lite.
Problemet är att högskolorna som är inriktade på just konstnärliga utbildningar inte skulle få några pengar då och de har alltså inga incitament för att minska/stoppa intagningen. Tvärtom.
Tro't om ni vill men till just det här problemet har jag ingen lösning att slänga fram så här direkt.
Ingen specialanpassad lösning i alla fall, dock finns ju universallösningen som brukar funka till det mesta: privatisering och att låta den fria marknaden styra.
fredag 31 juli 2009
torsdag 30 juli 2009
Jag älskar rymden
Framförallt för att den är så otroligt stor. En del tycker att det är jobbigt och obehagligt att tänka på hur stort universum är eftersom våra små liv här på jorden känns så meningslösa då, men det tankesättet förstår jag inte alls.
Jag tycker det är helt fantastiskt att tänka sig att miljontals mil bortanför dom stjärnor vi kan se finns galax efter galax proppfulla med stjärnor och planeter. Det är en sak, den enorma mängden stjärnor och planeter. Sen är det avstånden. Att det kan ta flera miljoner år att åka mellan olika galaxer även om man åker med ljusets hastighet är otroligt fascinerande.
Och den här underbara bilden från Hubble-teleskopet... Kan ni annat än älska den bilden?
Varje fläck på bilden är en galax med miljontals stjärnor och antagligen tiotals miljoner planeter. Varje - liten - prick.
Om man bara bemödar sig med att lägga 10 sekunder på att fundera på hur många planeter det finns blir det också ganska komiskt och fascinerande att tänka sig att en del människor tror att jorden är den enda planeten där det finns "intelligent liv". Om man med det menar "tänkande" varelser så är det vansinnigt att tro att jorden är den enda planeten som har det.
Även om man smalnar ner det till "tvåbenta varelser med ganska lite hår som går, pratar, skriver, tänker, uppfinner saker, krigar, pratar genom att använda hudflikar i halsen som vibrerar" så är det ändå en otroligt stor sannolikhet för att det finns på MINST ett till ställe i universum!
Som Patrik Norqvist uttryckte saken i ett avsnitt av Boston Tea Party första säsongen. Universum är oändligt så därför kan det mycket väl finnas oändligt många planeter varav oändligt många som är otroligt lika jorden. Dvs med i stort sett identiskt mönster för evolutionen förutom nån enstaka minimal detalj här och där.
Som sagt, jag älskar "rymden".
Jag tycker det är helt fantastiskt att tänka sig att miljontals mil bortanför dom stjärnor vi kan se finns galax efter galax proppfulla med stjärnor och planeter. Det är en sak, den enorma mängden stjärnor och planeter. Sen är det avstånden. Att det kan ta flera miljoner år att åka mellan olika galaxer även om man åker med ljusets hastighet är otroligt fascinerande.
Och den här underbara bilden från Hubble-teleskopet... Kan ni annat än älska den bilden?
Varje fläck på bilden är en galax med miljontals stjärnor och antagligen tiotals miljoner planeter. Varje - liten - prick.
Om man bara bemödar sig med att lägga 10 sekunder på att fundera på hur många planeter det finns blir det också ganska komiskt och fascinerande att tänka sig att en del människor tror att jorden är den enda planeten där det finns "intelligent liv". Om man med det menar "tänkande" varelser så är det vansinnigt att tro att jorden är den enda planeten som har det.
Även om man smalnar ner det till "tvåbenta varelser med ganska lite hår som går, pratar, skriver, tänker, uppfinner saker, krigar, pratar genom att använda hudflikar i halsen som vibrerar" så är det ändå en otroligt stor sannolikhet för att det finns på MINST ett till ställe i universum!
Som Patrik Norqvist uttryckte saken i ett avsnitt av Boston Tea Party första säsongen. Universum är oändligt så därför kan det mycket väl finnas oändligt många planeter varav oändligt många som är otroligt lika jorden. Dvs med i stort sett identiskt mönster för evolutionen förutom nån enstaka minimal detalj här och där.
Som sagt, jag älskar "rymden".
Caramel Chew Chew
OBS: Bilden ljuger lite.
Kolaglass med kolasås (inte i närheten av så mycket som på bilden) och bitar av nåt som närmast kan liknas vid "Center" eller "Plopp". Fast med tjockare choklad och mindre kolasmet i mitten. Och mindre i storlek. Okej, inte så lika men principen är densamma, mjuk kola i mitten och choklad runt.
I mitt tycke en riktigt trevlig glass. Det kunde lätt ha blivit lite för mycket "kola" över det men själva glassen smakar inte så mycket kola, därför blir det precis lagom. Tuggmotståndet finns där i chokladkolabitarna så att det inte blir "tråkigt".
En av dom bästa!
Betyg: 4/5!
Ny Michael Moore-film
Den handlar enligt vad jag läst på svd.se om finanskrisen och heter "Capitalism: a love story".
Det är väl ingen vild gissning att han i filmen kommer påstå att kapitalismen ligger bakom finanskrisen.
I viss mån håller jag faktiskt med. Eftersom staters regleringar förpestat "kapitalismen" av idag så kan man med lite vilja och röda ögon få det till att kapitalismen ligger bakom. Utan kapitalism hade ju inte staterna kunnat förstöra den.
Vi hade iofs inte levt så länge heller.
Och knappast haft saker som Playstation 3, DVD-spelare, internet, hemdatorer eller andra saker som centralplanerare ALDRIG skulle komma på att folk kan vilja ha.
Planekonomi = very bad.
Det är väl ingen vild gissning att han i filmen kommer påstå att kapitalismen ligger bakom finanskrisen.
I viss mån håller jag faktiskt med. Eftersom staters regleringar förpestat "kapitalismen" av idag så kan man med lite vilja och röda ögon få det till att kapitalismen ligger bakom. Utan kapitalism hade ju inte staterna kunnat förstöra den.
Vi hade iofs inte levt så länge heller.
Och knappast haft saker som Playstation 3, DVD-spelare, internet, hemdatorer eller andra saker som centralplanerare ALDRIG skulle komma på att folk kan vilja ha.
Planekonomi = very bad.
onsdag 29 juli 2009
Kommentarsvar
Brukar inte svara på kommentarer i nya inlägg men kommentarerna börjar bli så många till det aktuella inlägget och dessutom ganska off-topic så jag gör ett undantag och bryter ut det hit.
Sandra:
"Ja, jag tycker att det är rätt att du måste betala alla barns skolgång liksom alla andra betalar för dinas sådana (bland annat). Det fina med denna idé är att de svaga inte ska hamna utanför systemet.
Men sedan hänger jag inte riktigt med.. Menar du att vi avrättar skattesmitare i Sverige? Eller vill du att jag ska besvara frågan utifrån att jag tror på den kommunistiska ideologin?"
Du är mer än välkommen att betala för andras barn mot att dom betalar för dina, det är en åsikt du får ha och jag har inga problem med att du praktiserar det tillsammans med likatänkande. Däremot har jag stora problem med att du verkligen tycker att det är okej att tvinga av mig pengarna som en simpel rånare.
Jag tycker att om jag respekterar dina åsikter och låter dig utföra det i praktiken så kunde du vara så snäll och låta mig tycka och göra på mitt sätt. Det vore lite trevligt helt enkelt.
Jag menar inte att vi avrättar skattesmitare i Sverige, och det av en enkel anledning: Ingen gör tillräckligt motstånd.
Jag vore tacksam om du skulle ha lust att genomföra ett enkelt litet experiment för min skull, då jag själv inte litar tillräckligt mycket på statens välvilja. Gör någon slags affär som kräver att du själv ska betala in skatten (lite svårt att skattefuska till vardags eftersom den stjäls direkt från eventuella arbetsgivare eller i affären när du handlar). Sen struntar du i att betala, men ringer in ett anonymt tips om dig själv till skatteverket så att dom inte missar dig. Efter det börjar den riktiga matchen. Du ska nu göra ALLT för att skydda dig själv från att betala eller hamna i domstol.
Det kommer gå till på ett ungefär så här: du skaffar larm och vapen för att skydda dig själv. En polis kommer knacka på din dörr. En polis kommer bryta upp din dörr. En polis kommer gå in i din lägenhet. Du kommer säga "stanna där, jag kommer aldrig följa med er!". En polis kommer säga "Jo, nu kommer du med här!". Du säger "nej! Kom inte närmare, då skjuter jag!". Polisen skriker "släpp pistolen!!" medan han drar upp sin egen. Du skjuter polisen i självförsvar då han är hemma hos dig och hotar dig. Några fler poliser kommer in. Du skjuter en eller ett par av dom innan du själv blir ihjälskjuten.
Det är mitt scenario. Hur har du tänkt komma undan med livet i behåll? Ponera att gränserna är stängda.
Min slutsats:
Den som inte betalar skatt och sedan försvarar sig mot poliserna med likvärdigt våld kommer slutligen att dödas för sitt brott.
Sandra:
"Ja, jag tycker att det är rätt att du måste betala alla barns skolgång liksom alla andra betalar för dinas sådana (bland annat). Det fina med denna idé är att de svaga inte ska hamna utanför systemet.
Men sedan hänger jag inte riktigt med.. Menar du att vi avrättar skattesmitare i Sverige? Eller vill du att jag ska besvara frågan utifrån att jag tror på den kommunistiska ideologin?"
Du är mer än välkommen att betala för andras barn mot att dom betalar för dina, det är en åsikt du får ha och jag har inga problem med att du praktiserar det tillsammans med likatänkande. Däremot har jag stora problem med att du verkligen tycker att det är okej att tvinga av mig pengarna som en simpel rånare.
Jag tycker att om jag respekterar dina åsikter och låter dig utföra det i praktiken så kunde du vara så snäll och låta mig tycka och göra på mitt sätt. Det vore lite trevligt helt enkelt.
Jag menar inte att vi avrättar skattesmitare i Sverige, och det av en enkel anledning: Ingen gör tillräckligt motstånd.
Jag vore tacksam om du skulle ha lust att genomföra ett enkelt litet experiment för min skull, då jag själv inte litar tillräckligt mycket på statens välvilja. Gör någon slags affär som kräver att du själv ska betala in skatten (lite svårt att skattefuska till vardags eftersom den stjäls direkt från eventuella arbetsgivare eller i affären när du handlar). Sen struntar du i att betala, men ringer in ett anonymt tips om dig själv till skatteverket så att dom inte missar dig. Efter det börjar den riktiga matchen. Du ska nu göra ALLT för att skydda dig själv från att betala eller hamna i domstol.
Det kommer gå till på ett ungefär så här: du skaffar larm och vapen för att skydda dig själv. En polis kommer knacka på din dörr. En polis kommer bryta upp din dörr. En polis kommer gå in i din lägenhet. Du kommer säga "stanna där, jag kommer aldrig följa med er!". En polis kommer säga "Jo, nu kommer du med här!". Du säger "nej! Kom inte närmare, då skjuter jag!". Polisen skriker "släpp pistolen!!" medan han drar upp sin egen. Du skjuter polisen i självförsvar då han är hemma hos dig och hotar dig. Några fler poliser kommer in. Du skjuter en eller ett par av dom innan du själv blir ihjälskjuten.
Det är mitt scenario. Hur har du tänkt komma undan med livet i behåll? Ponera att gränserna är stängda.
Min slutsats:
Den som inte betalar skatt och sedan försvarar sig mot poliserna med likvärdigt våld kommer slutligen att dödas för sitt brott.
tisdag 28 juli 2009
Nåt fint
Jag såg just klart det allra sista avsnittet av den underbara komediserien "Coupling".
Slutet var oväntat fint. Coupling är för mig ungefär som "Kalla fötter". Jag är liksom lite "kompis" med dom som är med...
Precis i slutet fick Steve och Susan ett litet barn... Och som vanligt när jag ser sånt, oavsett om det är verkligt eller fiktivt, så blir jag pirrig i hela magen och glädjebubblig så jag nästan vill skratta högt. =)
Vet inte hur länge jag varit så men åtminstone ett par år. Jag antar att det är min "biologiska klocka" eller nåt.. =)
Längtar otroligt mycket till den stund då jag själv står där och har ett alldeles eget litet sprillans nytt barn. Det får vänta i alla fall några år till... Fast förhoppningsvis inte mer än fem.
Gladnatt!
Slutet var oväntat fint. Coupling är för mig ungefär som "Kalla fötter". Jag är liksom lite "kompis" med dom som är med...
Precis i slutet fick Steve och Susan ett litet barn... Och som vanligt när jag ser sånt, oavsett om det är verkligt eller fiktivt, så blir jag pirrig i hela magen och glädjebubblig så jag nästan vill skratta högt. =)
Vet inte hur länge jag varit så men åtminstone ett par år. Jag antar att det är min "biologiska klocka" eller nåt.. =)
Längtar otroligt mycket till den stund då jag själv står där och har ett alldeles eget litet sprillans nytt barn. Det får vänta i alla fall några år till... Fast förhoppningsvis inte mer än fem.
Gladnatt!
måndag 27 juli 2009
Att bli soldat
Jag låter ju som en riktig "fanboy" nu för tiden märker jag. Har Stefan Molyneux sagt det så håller jag med, typ ungefär lixom ba... Men det är faktiskt inte RIKTIGT så.
Det råkar bara vara så att han säger saker, jag lyssnar och sen funderar jag på det. Ofta kommer jag fram till att det verkar väldigt sant.
Som det här med militärer. Att en människa frivilligt väljer att dra iväg till Irak med stora risker för att dö, det kan knappast klassas som något annat än resultatet av en mycket otäck barndom. Förmodligen med en del fysiskt våld inblandat men åtminstone psykiskt. Sen motiverar dom ofta sina beslut med att "det är min plikt mot landet" eller nåt annat fullkomligt idiotiskt som dom skulle inse om dom bara funderade över saken 5 sekunder.
Istället upprepar dom dumheter som dom fått höra från nån auktoritet. Inte sällan från någon eller båda föräldrarna. "Du ska lyda oss", "du ska lyda dina överordnade", "du ska göra vad du kan för att skydda landet", "du ska göra oss stolta", "alla män i vår släkt har varit framgångsrika soldater, du vill väl inte svika det fina arvet?" och andra dumheter.
En person som växt upp i en familj där man får ifrågasätta vad mamma eller pappa säger och tycker utan att det resulterar i en utskällning eller ett "kok stryk" kan knappast bli nån tillgång för militären. Han eller hon skulle bara ifrågasätta befälens ofta idiotiska order och vara allmänt jobbig.
Till militären söker sig bara (och därifrån efterfrågas bara) människor som ända från krypstadiet fått lära sig att "man lyder ledaren, annars..." och förmodligen betydligt hemskare saker i många fall. Det är därför inte ett dugg förvånande att läsa och höra om grupper av militärer som dödar/våldtar/misshandlar/skadar/torterar hela byar. Det är nämligen med stor sannolikhet samma personer som eldar upp kattungar och stampar på kaniner när dom är små.
Våld föder våld i en ganska intressant om än makaber kedja som går att följa genom livet. Det går i arv från generation till generation ända tills någon är stark nog att bryta sig ut och välja den fria vägen.
Som vanligt minns jag i slutet av inlägget inte hur jag började eller hur jag fortsatte, men jag hoppas det är läsbart. Jag borde verkligen börja tänka innan (medan) jag skriver. Eller kanske inte.
Det råkar bara vara så att han säger saker, jag lyssnar och sen funderar jag på det. Ofta kommer jag fram till att det verkar väldigt sant.
Som det här med militärer. Att en människa frivilligt väljer att dra iväg till Irak med stora risker för att dö, det kan knappast klassas som något annat än resultatet av en mycket otäck barndom. Förmodligen med en del fysiskt våld inblandat men åtminstone psykiskt. Sen motiverar dom ofta sina beslut med att "det är min plikt mot landet" eller nåt annat fullkomligt idiotiskt som dom skulle inse om dom bara funderade över saken 5 sekunder.
Istället upprepar dom dumheter som dom fått höra från nån auktoritet. Inte sällan från någon eller båda föräldrarna. "Du ska lyda oss", "du ska lyda dina överordnade", "du ska göra vad du kan för att skydda landet", "du ska göra oss stolta", "alla män i vår släkt har varit framgångsrika soldater, du vill väl inte svika det fina arvet?" och andra dumheter.
En person som växt upp i en familj där man får ifrågasätta vad mamma eller pappa säger och tycker utan att det resulterar i en utskällning eller ett "kok stryk" kan knappast bli nån tillgång för militären. Han eller hon skulle bara ifrågasätta befälens ofta idiotiska order och vara allmänt jobbig.
Till militären söker sig bara (och därifrån efterfrågas bara) människor som ända från krypstadiet fått lära sig att "man lyder ledaren, annars..." och förmodligen betydligt hemskare saker i många fall. Det är därför inte ett dugg förvånande att läsa och höra om grupper av militärer som dödar/våldtar/misshandlar/skadar/torterar hela byar. Det är nämligen med stor sannolikhet samma personer som eldar upp kattungar och stampar på kaniner när dom är små.
Våld föder våld i en ganska intressant om än makaber kedja som går att följa genom livet. Det går i arv från generation till generation ända tills någon är stark nog att bryta sig ut och välja den fria vägen.
Som vanligt minns jag i slutet av inlägget inte hur jag började eller hur jag fortsatte, men jag hoppas det är läsbart. Jag borde verkligen börja tänka innan (medan) jag skriver. Eller kanske inte.
söndag 26 juli 2009
Ny glassrecension
Vanilla Toffee Crunch (Ben & Jerry's så klart)
Vaniljglassen är underbart god. "Riktig" vanilj. Själva "toffeebitarna" (kan man översätta det till kola rakt av? Eller kanske "knäck"?) är normalgoda och överdraget i form av choklad med en gnutta kaffe är som en lite mer intressant variant av Daim.
Just likheten med Daim blir också dess fall. Den här smaken är helt enkelt inte tillräckligt annorlunda och rolig. Den kan duga som vardagsglass men då kan man å andra sidan lika gärna köpa vanlig Daim som är mycket billigare.
Det kan absolut vara värt att testa en gång men någon jättehöjdare - nej, inte i mitt tycke.
Betyg: 2,5/5
Vaniljglassen är underbart god. "Riktig" vanilj. Själva "toffeebitarna" (kan man översätta det till kola rakt av? Eller kanske "knäck"?) är normalgoda och överdraget i form av choklad med en gnutta kaffe är som en lite mer intressant variant av Daim.
Just likheten med Daim blir också dess fall. Den här smaken är helt enkelt inte tillräckligt annorlunda och rolig. Den kan duga som vardagsglass men då kan man å andra sidan lika gärna köpa vanlig Daim som är mycket billigare.
Det kan absolut vara värt att testa en gång men någon jättehöjdare - nej, inte i mitt tycke.
Betyg: 2,5/5
Helikopterflygning
Igår kväll plockade jag fram min lilla PicooZ-helikopter. Köpte den i mellandagarna i Gävle och sen jag kom hem då har den legat i sin låda.
Nu har jag laborerat lite med gem för att flytta tyngdpunkten och det har funkat riktigt bra. Blir lite sugen på att skaffa en riktig RC-helikopter, men det känns lite för svårt. Och dyrt förstås.
Så nu vet ni hur kul jag har en söndag som denna.
Nu har jag laborerat lite med gem för att flytta tyngdpunkten och det har funkat riktigt bra. Blir lite sugen på att skaffa en riktig RC-helikopter, men det känns lite för svårt. Och dyrt förstås.
Så nu vet ni hur kul jag har en söndag som denna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
