Livet från den ljusa sidan!

En man som inte klagar i första taget!


" Peter har en liten stuga i Borås, men dit ska han flytta först när han blir gammal. Och i lägenhet vill han inte bo.
- Jag skulle känna mig instängd, kylan är egentligen ingenting, det är bara att jag vill vara i fred från folk. Jag väljer det här själv och kan inte klaga. "


Härlig kille.

"Att hitta mat är det minsta problemet.
- Det är lätt att få tag på, det slängs ju så mycket. Så om man inte är kräsen går det bra."

Där ser du, Emelie! Det är bra att slänga mat, för då hjälper man indirekt hemlösa! ;)

"Nu har det gått piroger och bildäck"

Facken klagar man inte på bara så där, fick jag märka!

Nåja.

Som vanligt när jag får svidande kritik har jag låtit bli att läsa kommentarerna. Antar att det mest handlar om bristande research och att jag är ett borgarsvin - båda sakerna stämmer och ingen av dom är något jag skäms över.

Det finns gott om bloggar som har långa och överseriösa inlägg med massvis med källhänvisningar. Jag kör mer på känsla, lev med det.




Idag har det bakats lussebullar här hemma! Men inte av mig... Och städats! Men inte av mig...

Däremot har jag varit duktig och kollat på en ganska kul film om man tycker att "snusk och barnsligheter" är kul; Team America.

Dessutom har jag diskat en gång. That's all.



Vissa dagar kan man få ta det lugnt.



Min trevliga granne rakt under satsade på nytt rekord igår kväll. Klockan 01.20 tystnade musiken. Jag övervägde mordbrand medelst molotovcocktail genom brevinkast, men kom fram till att det vore lite för "osvenskt".

Dessutom satt jag själv och spelade ett nytt spel på datorn till 01.10 så det gjorde mig inte så mycket.



Har ni märkt att jag försöker vara positiv i mina blogginlägg nu på senare tid? Inte jag heller.

Men jag fortsätter försöka!

Våga drömma!

Jag tycker mig märka att många, speciellt unga men säkert äldre människor också, inte vågar drömma om framtiden!

Eller så kan dom helt enkelt inte (bullshit!) tänka sig hur deras liv skulle kunna se ut om några år.

Förmodligen är dom rädda för nånting. Så är det väl alltid när man avstår från något? Man låter bli eftersom man är rädd för något som kan hända i samband med det. T.ex. kanske man inte vill flyga för att man är rädd att krascha. Eller så vill man inte ha barn för att man är rädd att bli som sina egna föräldrar..?

Man kan vrida och vända på det där hur som helst, men i grund och botten tror jag att väldigt många handlingar som vi avstår från beror på rädsla. Resten beror på att vi helt enkelt värderar nåt annat högre. Inget fel i något av det, självklart.


Hur som helst tror jag att det skulle hjälpa väldigt många att lägga sig (viktigt! Man tänker bättre liggande. Finns säkert nån vetenskaplig undersökning som visar det..) och tänka igenom hur man VILL att livet ska se ut om 10 år. Eller 1 år. Eller 50 år. Vilket man nu föredrar. Men 10 år är nog en ganska bra utgångspunkt för att ha gott om tid att ta sig dit.

Anledningen är otroligt enkel, men kanske inte så självklar för alla.

Tänk er att stå mitt på en fotbollsplan med ögonbindel, nån snurrar dig 10 varv så du blir lagom yr och sen får du order om att skjuta en boll i mål. Även om du får nån specialgrej på huvudet så att du ser rakt ner och kan träffa bollen riktigt bra så är det väldigt svårt att träffa mål när man inte ser målet.

Fråga 100 st 15-åringar vad dom vill göra om 15 år. Kan nästan lova att minst hälften säger nåt i stil med "ingen aning". Det är inte så konstigt att många lurar upp sig själva på läktaren istället för att nå målet, eller åtminstone träffa stolpen.

Samma sak gäller när man är 15 som när man är 30, 45 eller 75. Utan att se ett mål är det svårt att sikta rätt.

Sen kan ju målet ändras under tidens gång. Det viktiga är inte vad målet är utan att man ser det.


Själv vet jag ganska säkert var jag siktar på att hamna när jag är 50 år.

Jag har ett företag som tillverkar flygplan eller åtminstone flygplansdelar, bor i ett lagom stort hus (helst nånstans där det alltid är sommar) med Ida och ett par katter, har 2 barn som flyttat hemifrån och gör nåt vettigt av sina liv, har egen landningsbana i anslutning till huset och minst ett eget flygplan. Jag har dessutom råd att använda det flitigt. Och jag behöver inte bry mig om prislappar när jag handlar mat.


Sikta högt!

Nåt fint

Jag såg just klart det allra sista avsnittet av den underbara komediserien "Coupling".


Slutet var oväntat fint. Coupling är för mig ungefär som "Kalla fötter". Jag är liksom lite "kompis" med dom som är med...


Precis i slutet fick Steve och Susan ett litet barn... Och som vanligt när jag ser sånt, oavsett om det är verkligt eller fiktivt, så blir jag pirrig i hela magen och glädjebubblig så jag nästan vill skratta högt. =)

Vet inte hur länge jag varit så men åtminstone ett par år. Jag antar att det är min "biologiska klocka" eller nåt.. =)


Längtar otroligt mycket till den stund då jag själv står där och har ett alldeles eget litet sprillans nytt barn. Det får vänta i alla fall några år till... Fast förhoppningsvis inte mer än fem.



Gladnatt!

Positiva saker

1. Jag har fått en väntad men ändå välkommen liten inkomst.

2. Fonderna har brakat i höjden senaste veckan, ungefär 7% upp. Ligger bara 5000 back...

3. Det har varit en solig dag! Har inte sett solen på jag vet inte hur länge.

4. Det är otroligt fint ute med ~15 cm snö.

5. Det är riktigt bra sladdväglag på många ställen.

6. Vi har fått bilderna från FujiDirekt. 100 bilder är väldigt många.


Det är väl lite kul att på sitt sätt med utskrivna bilder men ändå känns det mest bara onödigt. Dom är ju mycket större på skärmen så det blir lite "pluttigt" på 11x15-papper.

T.ex. den förra omgången bilder vi köpte med sån där rabatt. Dom har vi gissningsvis tagit fram och kollat på 2-3 gånger på över ett år.

Men det är klart, om 10-15 år är det säkert kul att ha.



Var är bitterheten kanske ni undrar?

Den har jag begravt i en snödriva.