Tusen ruttnande lerpölars stank

Det började så bra. Jag fick en väldigt välbehövlig lust att städa. Började lite lätt med att plocka undan det tydligt felplacerade i köket; diverse gamla tidningar, böcker, reklam (alltid denna reklam!), gamla vykort som har gjort sitt, nåt gammalt kuvert och flera "pås-stängare" som hör hemma i papperskorgen.

Fortsatte med att torka bordet och skrapa bort lite stearin och okända fläckar med en degskrapa. Det okända visade sig med 90% säkerhet vara pepparkaksdeg, något som säger en hel del om min normala städvilja.

Fönstren krävde putsning, nåt som gjorde att jag fick läge att testa en ny grej. Euroshopper rengöringsspray för badrum. Dom jobbiga kalkfläckarna på fönstren försvann som ingenting, poff - borta.

Så långt är allting bra.


Här kommer en slags vändning.

Intet ont anande stod jag i köket och grejade med nåt städ-aktigt när jag fick höra avgrundens värsta smällar och ljudet av en skrattande ondskefull vindpust från TV-rummet. Så klart.

Fönstret som jag modigt nog lät stå halvöppet utan någon trevlig "hålla lagom öppet-grej" av plast hade så klart greppats av nyss nämnda vindpust och tryckt ner halva fönsterbrädans invånare på golvet. 8 krukor med minst en individ i varje. En massaker. Ett folkmord. En vidrig scen i klass med vad jag kan tänka mig att det är att se återstoden av en bussolycka.

Det går liksom inte att undvika att kika lite på förödelsen samtidigt som det är så äckligt att man helst aldrig skulle vilja se det.

Liken ligger kvar på golvet ännu.
Jag vet inte när jag kommer orka städa bort det.


Tog nyss mod till mig att kolla om alla hade överlevt någotsånär oskadda. Så verkade det vara, som tur är.

Det dröjer nog ändå nån timme innan jag tar mig i kragen och planterar om och dammsuger upp det som inte går att rädda. Då är det ändå redan nu snart 2 timmar sen olyckan inträffade.

Fruktansvärt.





Avslutar med ett citat från en bra låt. Dom här meningarna får mig lite glad och stolt över att jag aldrig var en av dom som gjorde livet surt för gamle "Kuj".


Skallar bäst som skallar sist.
För Kuj blev aldrig livet trist.
Men lurad blev han djävulskt ungar.
Sparka neråt soptippskungar.