Sämre än senast

Nu börjar jag tröttna. Framförallt på snön. Men även på att vara här bland allt sjung-folk som är här. Det är ett evigt sjungande men inte av den sort jag gillar. Plus tanken på att även lägga ner halva morgondagen på att städa undan och köra bort bord och stolar. Kombinerat med tanken på att jag måste lägga mig tidigt imorgon och sen startar en ny arbetsvecka för att nästa lördag komma tillbaks hit och jobba med tråkigheter...tja låt oss konstatera att det inte är glädjande. Tror inte det blir några turer till Alfta på ett bra tag sen.

Skulle man lyckas få upp lastbil och släp (24 meter) på vår lilla grusväg med trång kurva? Känns tveksamt, men om det nu går så blir det ingen lätt grej. Eller ja, det måste helt enkelt gå, annars har vi rejäla problem. Att backa ut från kurvan/grusvägen går inte.



Även om det eventuella problemet ligger en vecka bort så känns det ändå alldeles för överhängande för att det skulle vara bra. Stressen kväver mig. Jag borde börja säga nej till diverse saker.

För att inte tala om Idas student. Den ska vi knappt tänka på.
Inte säkert att jag får ledigt så jag kanske måste försöka lösa det på annat sätt, t.ex. jobba kväll istället för dag som jag egentligen ska, men då kanske jag missar fika eller vad det nu blir hemma hos henne efter själva studentgrejen.

Värdelöst.


Och snön den faller.

Fortfarande ca 0,5 grader.

Orlando 14:25 - 31 grader och molnigt.
Jag kan bo där. Det finns egentligen inget som hindrar. Men gör jag det? Nä. Ändring önskas. Får se vad som händer.