Bäst är att "liberal" har en positiv klang för de flesta svenskar, tillräckligt för att väldigt många förmodligen kallade sig liberala i undersökningen utan att vara det, eller kanske utan att riktigt veta vad det innebär.
Att vara "liberal" betyder i sin enklaste form enligt mig (och förmodligen de flesta andra som verkligen är det och/eller har bra koll) att konsekvent förespråka varje individs frihet. Varken mer eller mindre. Med tanke på att runt 80% av svenskarna med rösträtt stödjer något av de partier som nu sitter i riksdagen (dvs är inte liberala) är orimligen 60% liberala. Det är synd.
Man må vara för yttrandefrihet och avskaffande av LAS men så länge man vill ha kvar dagens politikerstyre är man inte liberal.
Men som sagt, det är bra att så många tycker att liberal är något positivt. Detta trots att en del (även Maud O. tydligen) använder (ny)liberal som nåt slags skällsord.
Under en av Foresdagens programpunkter – en partiledardebatt mellan Maud Olofsson och Peter Eriksson – förtydligade Olofsson att Centerpartiet inte är något ”kallt liberalt parti”, utan snarare gröna socialliberaler.
Sanna Rayman (normalt sett oftast vettig) verkar smått förvirrad här:
Samma gäller föräldraledigheten. Många argumenterar för kvotering med hänvisning till att det mest liberala är att dela dagarna i försäkringen per individ. Det är inte uppenbart oliberalt men fakta på marken är att familjer idag har möjligheten att dela dagarna nästan hur de vill. Att kvotera föräldraförsäkringen skulle de facto innebära decimerade valmöjligheter. Och det är ju inte liberalt.
Vad är inte uppenbart oliberalt med att kvotera föräldraledigheten? Det är så uppenbart oliberalt att jag får ont i ögonen bara av att läsa nåt dylikt.
Kalla dig gärna liberal och var stolt över det, men snälla, gör det inte i samma andetag som du argumenterar för militär upprustning eller nån (annan) slags tvång eller våld...
Sånt blir förvirrande för samtliga. Fråga bara Jan Björklund...
