Den dag det stod var och en fritt att sätta priset på sitt arbete skulle den ofrivilliga arbetslösheten hamna väldigt nära noll.
Motargumenten kommer antagligen som ett brev på posten. "Klyftorna ökar!", "de fattigaste blir fattigare". Svar nej, det är lönsammare att jobba än att vara arbetslös. Kanske inte ekonomiskt (och hur sjukt är inte det??) men totalt sett och i långa loppet. Framförallt för det psykiska välbefinnandet skulle det antagligen göra en enorm skillnad för en genomsnittlig 25-årig f.d. arbetslös person att jobba som städare eller lagerarbetare för 60kr/timme än att sitta hemma och rulla tummarna.
Välkommen att argumentera emot, kanske kan jag ändra mig? Eller övertyga dig?
Visar inlägg med etikett löner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett löner. Visa alla inlägg
tisdag 20 april 2010
måndag 12 april 2010
Ett säkert sätt att försämra den svenska skolan
Om det här förslaget blir verklighet kommer tre saker inträffa säkert som snösmältning i solsken.
Låt oss innerligt hoppas att det här inte blir verklighet! Ju mer staten fjäskar för en yrkesgrupp och ger den speciella rättigheter eller höjer tröskeln för att komma in i yrket, desto sämre blir det för alla andra.
Utan stat vore det här inget problem...
- Lärarbrist. Vi har redan sett hur det går när det ställs såna här krav på läkare. De blir färre och det blir barnen som får betala mest i form av sämre utbildning.
- Lärarna kommer tjäna mer pengar. Bra för dem förstås, men mindre bra för alla andra.
- Lärarfacken kommer aldrig låta systemet med lärarlegitimation försvinna. Det kommer vara en evig lärarbrist i Sverige om det här införs.
Låt oss innerligt hoppas att det här inte blir verklighet! Ju mer staten fjäskar för en yrkesgrupp och ger den speciella rättigheter eller höjer tröskeln för att komma in i yrket, desto sämre blir det för alla andra.
Utan stat vore det här inget problem...
tisdag 16 mars 2010
Vem gör vad och hur mycket och varför?
Då ämnet kom upp i en kommentar känner jag att jag vill bygga vidare, även om det är kritik som framförts många gånger tidigare genom åren.
Lång historia – summering finns i slutet.
Många grenar av socialismen (jag kommer hädanefter hänvisa till det som ”socialism” även om det i praktiken kanske snarare handlar om nån undergrupp såsom marxism, kommunism, leninism eller vad det nu må vara) förespråkar ”gemensamt ägande”, eller ”till var och en efter behov, från var och en efter förmåga”. Vad det i praktiken innebär är som alla säkert vet att jag som är en ung, frisk och stark man i mina bästa(?) år borde bidra med mycket mer än jag själv får. Om det är rättvist eller ej kan vi lämna därhän just nu.
Flera problem uppstår i det scenariot. För det första, vem eller vilka bestämmer hur mycket jag ska bidra? Eftersom ingen enskild person eller mindre grupp människor får äga min arbetsplats, låt oss säga att det är ett bageri, hur håller man då koll på hur mycket jag producerar? Ska alla arbetare föra bok över hur många limpor de andra tillverkar på en dag? Vem sköter inköpet av mjöl, jäst, salt osv? Då krävs en inköpare eller ”chef” som är lite högre ställd än bagarna, men då är det ju inte helt jämlikt längre.
Förresten, inköp av råvaror måste vara ganska svårt att göra. Vi på bageriet vet ju hur många limpor vi bakar varje dag, men vi har ingen aning om hur många som egentligen behövs. Den som känner sig sugen på en limpa borde rimligen kunna gå till bageriet eller närmsta affär och hämta ut en när han eller hon känner för det, men vi vet ju inte om nån ibland tar 4-5 stycken och sen bara äter en. Vi kanske tillverkar alldeles för många limpor. Kanske borde vi lägga lite mer tid på att baka bullar och tårtor? Men hur ska vi veta det? Det kan lika gärna vara så att vi bakar alldeles för lite limpor. De kanske tar slut och vi tolkar det som att vi bakat exakt så många som behövs. Samtidigt kan det finnas ett behov av flera hundra limpor mer än vi bakar. Ingen vet.
Låt säga att vi på något magiskt sätt vet exakt hur mycket råvaror som behövs, att vi gemensamt utser en av bagarna till att sköta kontakten med underleverantörer och att alla underleverantörer också har den magiska kraften att kunna veta exakt hur mycket de behöver av sina underleverantörer och att i botten på kedjan finns oändliga naturresurser. Då funkar det hela vägen. Fantastiskt.
Nu känner jag efter en tung arbetsdag att jag inte har lust att jobba imorgon. Sagt och gjort, jag stannar hemma. På eftermiddagen går jag ut i solskenet på en liten promenad. Tar en sväng förbi affären och plockar med mig en rejäl oxfilé, en flaska champagne (i fantasivärlden finns champagne av nån anledning) och diverse andra godsaker. Jag tycker nämligen att jag har behov av det idag när det är så fint och jag är ledig och allt. Andra får använda sin förmåga till att ge mig en lyxmiddag ikväll. Skönt att vara ledig och ändå ”ha råd” med lyxig mat tycker jag. Jag stannar nog hemma imorgon också.
Efter en vecka med lyxliv utan arbetsinsats inser jag att det här är det ljuva livet. Bageriet kan klara sig helt utan mig. Transporter är ju också allmän egendom så jag tar och flyger kors och tvärs över landet och njuter av gratis boende och mat överallt. Fantastiskt skönt. Tills alla andra också inser hur lätt man kan leva på andras arbete.
Där stöter vi på nästa problem. Om ingen måste jobba och ingen måste betala för någonting, vad är då motivationen till att arbeta? Ren godhet? Ska man tro på socialister i allmänhet så är de flesta människor själviska svin som helst aldrig lyfter ett finger för någon annans skull, om inte staten tvingar dem. Så varför skulle de plötsligt göra det?
Summering:
Om alla får det de behöver utan att jobba för det, VEM skulle då vilja jobba alls?
Om inga priser finns, hur ska de som jobbar veta VAD de ska jobba med?
Om inga priser finns, hur ska de veta HUR MYCKET de ska tillverka (gäller både varor och tjänster)?
Om ingen får något extra för att han/hon jobbar mer eller tar på sig mer ansvar, VARFÖR skulle då någon göra det?
Det går inte. Det rasar samman på några månader max.
En möjlighet är att helt släppa den rena kommunismen och ha en stark socialistisk stat som styr alla människors liv. Du får inte bestämma vad du ska jobba med, hur länge du ska jobba, vad du gör på fritiden, hur mycket och vad du får äta, vilken bil du vill ha, var du vill bo osv.
Trots all detaljstyrning som åtminstone håller den socialistiska båten flytande en stund kommer det till slut att krascha. Helt enkelt eftersom statens planerare aldrig kan veta hur mycket alla statliga (dvs alla) företag ska producera av vad det nu må vara; mjölk, virke, stål, majs, osv.
Lång historia – summering finns i slutet.
Många grenar av socialismen (jag kommer hädanefter hänvisa till det som ”socialism” även om det i praktiken kanske snarare handlar om nån undergrupp såsom marxism, kommunism, leninism eller vad det nu må vara) förespråkar ”gemensamt ägande”, eller ”till var och en efter behov, från var och en efter förmåga”. Vad det i praktiken innebär är som alla säkert vet att jag som är en ung, frisk och stark man i mina bästa(?) år borde bidra med mycket mer än jag själv får. Om det är rättvist eller ej kan vi lämna därhän just nu.
Flera problem uppstår i det scenariot. För det första, vem eller vilka bestämmer hur mycket jag ska bidra? Eftersom ingen enskild person eller mindre grupp människor får äga min arbetsplats, låt oss säga att det är ett bageri, hur håller man då koll på hur mycket jag producerar? Ska alla arbetare föra bok över hur många limpor de andra tillverkar på en dag? Vem sköter inköpet av mjöl, jäst, salt osv? Då krävs en inköpare eller ”chef” som är lite högre ställd än bagarna, men då är det ju inte helt jämlikt längre.
Förresten, inköp av råvaror måste vara ganska svårt att göra. Vi på bageriet vet ju hur många limpor vi bakar varje dag, men vi har ingen aning om hur många som egentligen behövs. Den som känner sig sugen på en limpa borde rimligen kunna gå till bageriet eller närmsta affär och hämta ut en när han eller hon känner för det, men vi vet ju inte om nån ibland tar 4-5 stycken och sen bara äter en. Vi kanske tillverkar alldeles för många limpor. Kanske borde vi lägga lite mer tid på att baka bullar och tårtor? Men hur ska vi veta det? Det kan lika gärna vara så att vi bakar alldeles för lite limpor. De kanske tar slut och vi tolkar det som att vi bakat exakt så många som behövs. Samtidigt kan det finnas ett behov av flera hundra limpor mer än vi bakar. Ingen vet.
Låt säga att vi på något magiskt sätt vet exakt hur mycket råvaror som behövs, att vi gemensamt utser en av bagarna till att sköta kontakten med underleverantörer och att alla underleverantörer också har den magiska kraften att kunna veta exakt hur mycket de behöver av sina underleverantörer och att i botten på kedjan finns oändliga naturresurser. Då funkar det hela vägen. Fantastiskt.
Nu känner jag efter en tung arbetsdag att jag inte har lust att jobba imorgon. Sagt och gjort, jag stannar hemma. På eftermiddagen går jag ut i solskenet på en liten promenad. Tar en sväng förbi affären och plockar med mig en rejäl oxfilé, en flaska champagne (i fantasivärlden finns champagne av nån anledning) och diverse andra godsaker. Jag tycker nämligen att jag har behov av det idag när det är så fint och jag är ledig och allt. Andra får använda sin förmåga till att ge mig en lyxmiddag ikväll. Skönt att vara ledig och ändå ”ha råd” med lyxig mat tycker jag. Jag stannar nog hemma imorgon också.
Efter en vecka med lyxliv utan arbetsinsats inser jag att det här är det ljuva livet. Bageriet kan klara sig helt utan mig. Transporter är ju också allmän egendom så jag tar och flyger kors och tvärs över landet och njuter av gratis boende och mat överallt. Fantastiskt skönt. Tills alla andra också inser hur lätt man kan leva på andras arbete.
Där stöter vi på nästa problem. Om ingen måste jobba och ingen måste betala för någonting, vad är då motivationen till att arbeta? Ren godhet? Ska man tro på socialister i allmänhet så är de flesta människor själviska svin som helst aldrig lyfter ett finger för någon annans skull, om inte staten tvingar dem. Så varför skulle de plötsligt göra det?
Summering:
Om alla får det de behöver utan att jobba för det, VEM skulle då vilja jobba alls?
Om inga priser finns, hur ska de som jobbar veta VAD de ska jobba med?
Om inga priser finns, hur ska de veta HUR MYCKET de ska tillverka (gäller både varor och tjänster)?
Om ingen får något extra för att han/hon jobbar mer eller tar på sig mer ansvar, VARFÖR skulle då någon göra det?
Det går inte. Det rasar samman på några månader max.
En möjlighet är att helt släppa den rena kommunismen och ha en stark socialistisk stat som styr alla människors liv. Du får inte bestämma vad du ska jobba med, hur länge du ska jobba, vad du gör på fritiden, hur mycket och vad du får äta, vilken bil du vill ha, var du vill bo osv.
Trots all detaljstyrning som åtminstone håller den socialistiska båten flytande en stund kommer det till slut att krascha. Helt enkelt eftersom statens planerare aldrig kan veta hur mycket alla statliga (dvs alla) företag ska producera av vad det nu må vara; mjölk, virke, stål, majs, osv.
Utan en marknad med priser och individuellt ägande är det omöjligt!
End wall of text...
onsdag 3 mars 2010
Färdigplockat i Sverige
Dyr sylt är att vänta.
Det lär inte bli många bärplockare i sommar. Brist på bärplockare => brist på bär => dyrare bär => dyrare sylt, saft och liknande.
Även om det mot all rimlig förmodan skulle bli normalmånga plockare så måste ändå bärinköparna höja priserna extremt mycket, så all svensktillverkad lingonsylt, blåbärssylt och hjortronsylt kommer att bli betydligt dyrare än idag i vilket fall som helst.
Nu var det iofs ett överskott av bärplockare förra sommaren (som det verkade från diverse tidningsartiklar i alla fall), men det här kan snarare göra saken värre. Hur ska thailändarna få reda på att ingen kommer vilja anställa dem i år? Redan förra året överskattade de behovet av plockare rejält.
Kanske LO som är så måna om "arbetare" (nej, det är de inte) bekostar en stor annonskampanj i thailand för att informera alla om att de måste stanna hemma. Hellre det än att jobba mycket och till låg lön jämfört med lokalbefolkningen i Sverige... Trots att det är rätt bra betalt med deras mått mätt.
Fattigdom och orättvisor bekämpas bäst med frihandel (både varor och tjänster), inte genom att stoppa folk från att jobba...
Det lär inte bli många bärplockare i sommar. Brist på bärplockare => brist på bär => dyrare bär => dyrare sylt, saft och liknande.
Även om det mot all rimlig förmodan skulle bli normalmånga plockare så måste ändå bärinköparna höja priserna extremt mycket, så all svensktillverkad lingonsylt, blåbärssylt och hjortronsylt kommer att bli betydligt dyrare än idag i vilket fall som helst.
Nu var det iofs ett överskott av bärplockare förra sommaren (som det verkade från diverse tidningsartiklar i alla fall), men det här kan snarare göra saken värre. Hur ska thailändarna få reda på att ingen kommer vilja anställa dem i år? Redan förra året överskattade de behovet av plockare rejält.
Kanske LO som är så måna om "arbetare" (nej, det är de inte) bekostar en stor annonskampanj i thailand för att informera alla om att de måste stanna hemma. Hellre det än att jobba mycket och till låg lön jämfört med lokalbefolkningen i Sverige... Trots att det är rätt bra betalt med deras mått mätt.
Fattigdom och orättvisor bekämpas bäst med frihandel (både varor och tjänster), inte genom att stoppa folk från att jobba...
tisdag 23 februari 2010
Intressant teori
Jag lyssnar precis på "Economics 101", en serie föreläsningar med Murray Rothbard från början av 1980-talet.
Hörde nåt ganska så intressant angående skillnaden i arbetslöshet mellan "white teens" och "negro teens". Det intressantaste var faktiskt inte att höra ordet "negro" i vardaglig användning (vet inte vilket år den politiska korrektheten slog igenom), utan korrelationen med lagstadgad minimilön.
1939 infördes en lag om minimilön i USA. Innan dess var arbetslösheten lika hög/låg hos befolkningen oavsett ljust eller mörkt skinn.
Efter 1939 har den i stort sett varit dubbelt så hög för "svarta"(hatar etiketten men vet inte vad som annars passar) jämfört med "vita".
Än idag är det så.
Orsakssambandet är väl inte klockrent kanske men enligt Rothbard (jag tror det är rätt, men jag har inte hittat några siffror just nu) var arbetslösheten ganska exakt lika för alla i början av 30-talet.
De som tidigare hade dåligt betalda jobb var mestadels "negrer" som helt enkelt fick sparken istället för de påtvingade högre lönerna, eftersom arbetet de utförde inte var värt så mycket.
Så går det till när man inför minimilöner. Bättre för en del, väldigt mycket sämre för de som blir över.
Hörde nåt ganska så intressant angående skillnaden i arbetslöshet mellan "white teens" och "negro teens". Det intressantaste var faktiskt inte att höra ordet "negro" i vardaglig användning (vet inte vilket år den politiska korrektheten slog igenom), utan korrelationen med lagstadgad minimilön.
1939 infördes en lag om minimilön i USA. Innan dess var arbetslösheten lika hög/låg hos befolkningen oavsett ljust eller mörkt skinn.
Efter 1939 har den i stort sett varit dubbelt så hög för "svarta"(hatar etiketten men vet inte vad som annars passar) jämfört med "vita".
Än idag är det så.
Orsakssambandet är väl inte klockrent kanske men enligt Rothbard (jag tror det är rätt, men jag har inte hittat några siffror just nu) var arbetslösheten ganska exakt lika för alla i början av 30-talet.
De som tidigare hade dåligt betalda jobb var mestadels "negrer" som helt enkelt fick sparken istället för de påtvingade högre lönerna, eftersom arbetet de utförde inte var värt så mycket.
Så går det till när man inför minimilöner. Bättre för en del, väldigt mycket sämre för de som blir över.
onsdag 9 december 2009
Suck suck suck... LO så klart.
Ja, ska man skratta eller gråta?
Jag lutar åt det förstnämnda.
LO tycker att det är dumt att arbetslösa och sjuka får mer pengar.
Hur ska man annars tolka deras debattartikel? Skrattretande idiotisk.
Precis som så många vänstermänniskor klankar ner på kapitalismen som gör att arbetare på klädfabriker i Bangladesh tjänar mångdubbelt mer än vad de annars skulle gjort - bara för att fabrikens ägare tjänar tusentals gånger mer.
Det verkar som om det blir svårare att se positivt på tillvaron ju mer åt vänster man lutar politiskt, eller kanske det helt enkelt är så att negativa "glaset-är-aldrig-halvfullt"-personer dras till vänsterpolitik?
Jag misstänker att jag är något på spåren här i den sista meningen - ska definitivt gräva vidare i ämnet nån gång.
Varje vettig människa förstår så klart att 0.86% större inkomst per år är en förbättring. -0.86% hade varit negativt. Så är nu inte fallet. De fattigaste i Sverige har fått en ökad "disponibel inkomst" på 15% mellan 1991 och 2007. Är inte det ganska så fantastiskt bra? Jo, gemene man tycker nog det, dock inte LO.
Dessutom visar det sig att "förvärvsarbetande" (dvs. "arbetare" - såna som LO påstår sig(?) representera) har tjänat i snitt 3.3% mer per år de senaste sex åren. Att de sen lyckas vrida det till något negativt är nästintill en fantastisk prestation.
Vad säger ni vänstermänniskor som läser min blogg någorlunda regelbundet? Håller ni med LO om att det är dåligt att alla tjänar mer, eller har LO ätit "crazy-pills" till frukost senaste veckan för att komma fram till den där artikeln?
Jag lutar åt det förstnämnda.
LO tycker att det är dumt att arbetslösa och sjuka får mer pengar.
Hur ska man annars tolka deras debattartikel? Skrattretande idiotisk.
Precis som så många vänstermänniskor klankar ner på kapitalismen som gör att arbetare på klädfabriker i Bangladesh tjänar mångdubbelt mer än vad de annars skulle gjort - bara för att fabrikens ägare tjänar tusentals gånger mer.
Det verkar som om det blir svårare att se positivt på tillvaron ju mer åt vänster man lutar politiskt, eller kanske det helt enkelt är så att negativa "glaset-är-aldrig-halvfullt"-personer dras till vänsterpolitik?
Jag misstänker att jag är något på spåren här i den sista meningen - ska definitivt gräva vidare i ämnet nån gång.
Varje vettig människa förstår så klart att 0.86% större inkomst per år är en förbättring. -0.86% hade varit negativt. Så är nu inte fallet. De fattigaste i Sverige har fått en ökad "disponibel inkomst" på 15% mellan 1991 och 2007. Är inte det ganska så fantastiskt bra? Jo, gemene man tycker nog det, dock inte LO.
Dessutom visar det sig att "förvärvsarbetande" (dvs. "arbetare" - såna som LO påstår sig(?) representera) har tjänat i snitt 3.3% mer per år de senaste sex åren. Att de sen lyckas vrida det till något negativt är nästintill en fantastisk prestation.
Vad säger ni vänstermänniskor som läser min blogg någorlunda regelbundet? Håller ni med LO om att det är dåligt att alla tjänar mer, eller har LO ätit "crazy-pills" till frukost senaste veckan för att komma fram till den där artikeln?
lördag 5 april 2008
Lönehöjning hit och lönehöjning dit
Jag blir lite fundersam när jag hela tiden hör om lönehöjningar. Just nu är det ju sjuksköterskorna det talas om. Med all rätt ska tilläggas.
Däremot funderar jag på var det ska sluta? För att ta sjuksköterskorna som exempel, dom ligger just nu på ca 20-21 tusen i månaden om jag fattat saken rätt, även om det är helt fel så skitsamma; vi säger att det är så.
Undrar hur högt deras lön hamnar innan det vänder neråt igen? För det måste det rimligtvis göra så småningom. Alltså "deflation", den måste komma förr eller senare och det verkar som det börjar på att närma sig nu med ganska rejält stigande priser på mat och sånt samtidigt som alla löner går uppåt och tjosan hejsan PANG kommer det säga snart.
Men annars, skulle lönerna gå upp till 100.000 i månaden för en normal sjuksköterska? En limpa kostar 500kr och en glass 300?
Undrar hur det känns för stackars facket den dag dom förhandlar fram ett avtal med lönesänkningar på 10% på 3 år istället för tvärtom. Blir nog lite skumt.
Hej så länge.
Däremot funderar jag på var det ska sluta? För att ta sjuksköterskorna som exempel, dom ligger just nu på ca 20-21 tusen i månaden om jag fattat saken rätt, även om det är helt fel så skitsamma; vi säger att det är så.
Undrar hur högt deras lön hamnar innan det vänder neråt igen? För det måste det rimligtvis göra så småningom. Alltså "deflation", den måste komma förr eller senare och det verkar som det börjar på att närma sig nu med ganska rejält stigande priser på mat och sånt samtidigt som alla löner går uppåt och tjosan hejsan PANG kommer det säga snart.
Men annars, skulle lönerna gå upp till 100.000 i månaden för en normal sjuksköterska? En limpa kostar 500kr och en glass 300?
Undrar hur det känns för stackars facket den dag dom förhandlar fram ett avtal med lönesänkningar på 10% på 3 år istället för tvärtom. Blir nog lite skumt.
Hej så länge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
