Den naiva liberalen

Jag har fått uppfattningen att (vi) liberala ofta ses som naiva utopister som "kanske växer upp så småningom". Kan hända att det ligger något i det, men jag tror snarare det beror på en ganska solklar sak.

Liberalismen är enkel. Nästan lite för enkel tycker säkert många. Jag tror att det är det som ligger bakom uppfattningen om naivitet.

När liberalen säger "alla lagar som behövs för att hålla ordning i ett land skulle få plats på max 10 A4-sidor, kanske bara på en enda" (och jag tycker inte ens att det ska finnas några rikstäckande lagar) så ses det mer eller mindre som ett skämt.

När liberalen säger "marknaden tar hand om det problemet" bemöts han med en axelryckning och nåt muttrande om "nyliberal knäppgök".

När liberalen påpekar att det är stöld att ta någons pengar utan tillåtelse känner sig andra ofta tvungna att hitta på bortförklaringar såsom "det är ett socialt kontrakt", "vi får något tillbaks", "de fattiga skulle aldrig klara sig annars". Oviljan att acceptera ett enkelt faktum är stor.


Ofta är den enklaste lösningen också den bästa.