Det finns sånt som existerar och så finns det koncept. Koncept kan kort och gott definieras som "ord som hjälper oss beskriva vad som verkligen händer eller vad som egentligen existerar". Lite som förkortningar.
Ta konceptet "skog" till exempel. En skog är som vi alla vet ett ord som beskriver "en samling träd som står i något slags sammanhängande område". Det är helt enkelt smidigare att säga "skog". Träden existerar dock oberoende av "skogen", men inte tvärtom.
Du kan aldrig ha en skog, ta bort alla träd och sen se den kvarvarande skogen. Tar du bort träden så finns där ingen skog längre. Samma sak med siffror. Du kan ha tre köttbullar på en tallrik, men när du ätit upp köttbullarna finns inte konceptet "tre" kvar på tallriken. Så långt antar jag att alla hänger med.
Nu tar vi ett annat exempel. En folksamling. Står det ca 10-100 människor någorlunda väl samlade på en plats så kan man med gott samvete kalla dem för "en folksamling". Ta bort alla människor och folksamlingen existerar inte längre.
När en grupp människor samlas hemma hos någon och där sjunger "ja må han leva", delar ut presenter till personen och säger "grattis!" så kan vi nästan gissa oss till att det är ett "födelsedagskalas" som utspelar sig. Men vad är det för något egentligen?
Det är människor som sjunger "ja må han leva", delar ut presenter och säger "grattis". Som jag nyss skrev.
Om vi nu kan beskriva ett "födelsedagskalas" som "en grupp människor som sjunger 'ja må han leva', ger presenter och säger 'grattis', allt riktat mot en specifik person", kan det vara så att vi kan beskriva andra situationer på ungefär samma sätt?
Ja. Jag kommer visa några fler exempel.
Tio människor åker skridskor, håller i en varsin pinne av trä och försöker slå på en svart liten sak och slå varandra om vartannat. Vad skulle ni säga att jag just beskrev? Rätt! En ishockeymatch förstås.
Två människor försöker slå halvt ihjäl varandra ivrigt påhejade av några andra människor. Det kan vara en boxningsmatch eller ett klassiskt gatuslagsmål.
Ser ni mönstret? Om inte så ska jag berätta så kommer ni nog känna igen det. Alla situationer består av människor som gör något.
Alla ovanstående situationer, "födelsedagskalas", "ishockeymatch" och "boxningsmatch/slagsmål" är i grunden inget annat än en eller flera människor som begår någon form av handling.
Det verkar som om det är väldigt många vardagliga fenomen som har sin grund i att en eller flera människor gör något. Fundera själva så får ni se! Några fler exempel så här på rak arm: "bussen blir försenad", "bankrån", "ett sjukhus byggs". Även många "saker" utgörs i stort sett helt av att människor gör saker. T.ex. "IKEA" vore inte annat än ett gäng tomma byggnader om inga människor var inblandade. Människor som köper, säljer, sågar, syr, lagar mat... I grund och botten är IKEA inget annat än tiotusentals människor som ingår ömsesidigt lönsamma avtal med varandra.
(Detta eftersom IKEA är ett kapitalistiskt företag.)
Nu är jag säker på att alla är rejält trötta på att läsa, men det kommer snart en fortsättning i det här ämnet, nu när vi fått någotsånär grepp om grunderna.
Sammanfattning:
I stort sett alla koncept, t.ex. familjer, företag, riksdagen, svenska kyrkan, landslaget i fotboll osv. används för att beskriva "människor som agerar". Ibland för att det är enklare, ibland av andra anledningar som vi kommer till i nästa inlägg. Koncept "existerar" inte, utan är enbart begrepp som beskriver föremål som verkligen existerar, t.ex. människor ("regeringen") eller träd ("skogen").
tisdag 5 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det brukar snarare kallas för "Definitioner" än "Koncept" eftersom koncept kan vara högst personliga, exempelvis inom ett företag eller så. Definitioner används korrekt när man exempelvis skriver rapporter i till exempel Samhällskunskap C. :P
För övrigt hörde jag ett av Fredrik Lindströms äldre sommarprogram där han bland annat pratar lite om fotboll och ställer frågan; hur skulle det låta om man försöker förklara fotboll för exempelvis en utomjording? Någon som absolut inte har några preferenser om vad fenomenet kan vara?
Vad är det som produceras? Ska bollen in i mål? Vad ska den göra där? Varför plockar man ut den därifrån igen? Varför är det bara 11 som får vara med i varje lag? Osv. osv.
Nja, det är ändå inte samma sak. Definition är ju mer "så här är det, punkt slut", medan koncept är lite mer flytande.. Sen kanske inte koncept direktöversatt från engelska concept är 100% korrekt ord, menmen... Den engelska definitionen av koncept på Wikipedia (öppna i nytt fönster) stämmer iaf bra med min beskrivning.
Och du - missa inte morgondagens del 2!
För övrigt har jag lyssnat på Lindströms program några gånger. =)
I högre matematik möter man många koncept som inte alls försöker beskriva någonting som finns i verkligheten. Likväl finner vi alltid nya, som sedan kan användas som verktyg för att beskriva universum. Ett exempel vore t.ex. abstrakt algebra som inte försöker studera någonting annat än just matematiska strukturer. Gruppteorin för abstrakt algebra har vi dock senare, som en biprodukt, kunna använda för att beskriva partikelfysiken (genom SU(2)). Om dessa koncept har ingen existens, vad är de?
Att säga att t.ex. det existerar en surjektiv homomorfi från SU(2) tll rotationsgruppen SO(3) är ett begrepp vi använder, som på något vis ändå tycks ha existens, det beskriver ju dock ingenting som finns i denna värld. Jag tycker mest det verkar vara lite småtjat om ord, ingenting nytt du egentligen skriver.
Måste överösa dig, anonyme kommentator, med tacksamhet över en välformulerad och förmodligen väl underbyggd kritisk kommentar! Det är jag inte bortskämd med direkt...
Jag är medveten om att det inte är något nytt jag kommer med (och ja, jag märker att det är småtjatigt), däremot kände jag att det var hög tid att åtminstone försöka (med ~50 fasta läsare är genomslaget inte så stort..) få fler (inkl. mig själv) att oftare fundera på "vad är det han/hon säger?". Mitt inlägg är snarare inriktat mot filosofi än partikelfysik.
Jag är väldigt dåligt insatt (men tycker det verkar riktigt intressant!) i partikelfysik och abstrakt algebra, men så vitt jag kan förstå är båda saker som på sätt och vis beskriver (eller kan användas för att beskriva) sånt som verkligen existerar.
Om något inte "finns i denna värld" som du säger, så existerar det ju faktiskt inte.
(För att vara petig: jag definierar "existera" som följer: något som kan uppfattas med hjälp av de mänskliga sinnena ELLER med hjälp av någon form av vetenskaplig mätutrustning.)
Förmodligen gör jag bara ett intryck av att snurra bort mig själv nu känner jag, men det må vara hänt..
Förresten, var gärna anonym om du vill (så länge du skriver så här seriösa kommentarer), men skriv helst in nån form av alias åtminstone. Det blir så mycket lättare att hålla reda på vem som säger vad då. =)
Tack så mycket och det är alltid roligt att diskutera. Jag skriver nu under Pseudonymet "Kripke" för att göra det lättare att hålla reda på vem som är vem.
Matematikens nya upptäckter, är, för mig åtminstone, helt bortkopplade från världen till en början. Däremot kan vi väl säga att viss matematik började som ett försök att förstå världen, t.ex. började stora delar av analysen (calculus) som sätt att förstå rörelse på. Däremot så utvecklas ju matematiken alltid efter fasta deduktionsregler och det är ett slutet formellt system. Det vill säga, vi kan få fram vadsomhelst inom matematiken, så länge det satisfierar våra regler. Jag tycker att abstrakt algebra illustrerar bäst hur matematiken utvecklas, men vi behöver inte ens gå så långt. Från början så uppkom ju t.ex. det imaginära talet i, inte som någonting man behövde för att nödvändigtvis beskriva världen, utan för någonting som inte var fullständigt inom matematiken! På samma sätt kan man säga om abstrakt algebra. Algebra försöker studera algebraiska strukturer, t.ex. grupper, ringar osv. Dessa är ytterligare abstraktioner av tals egenskaper, någonting som för min del är väldigt skiljt åt från den "vanliga värld" vi lever i. Bara ett exempel på någonting som krävde enormt avancerad matematik var ju just Fermats sista förmodan, dvs. att det inte existerar några heltal n > 2 så att ekvationen x^n+y^n=z^n har en lösning, förutsatt att inte x,y, eller z är noll. Andrew Wiles löste den här med mycket avancerad matematik. Den i sig, har nu för tillfället ingen koppling med den "verkliga världen". Min poäng är att matematiken utvecklas som rena tankekonstruktioner, man härleder nya saker, förmodar att det kan vara på ett vis och försöker sedan bevisa det.
Om vi då säger att detta existerar tack vare att vi tänker på det, eller tack vare att vi använder ett logiskt deduktionssystem så kommer vi in i viss trubbel, åtminstone i min mening. Vad är det då som t.ex. skiljer Gödels bevis av en högre makt genom modallogik mot matematiken? Båda är formella system och båda bygger på axiom. Personligen tycker jag bevis av högre makter genom modallogik är smått löjligt, men du förstår min princip. En verklighetssyn som bara definierar det som man kan förnimma på något vis (och även detektera med utrustning) kan komma in i vissa motsägelser. Detta betyder inte att den nödvändigtvis är fel, men att det är bra att fundera på dem. "något som kan uppfattas med hjälp av de mänskliga sinnena" gör ju inte nödvändigtvis någonting sant, det finns mycket som kan uppfattas men som inte existerar. Kvantfysiken är väl ett exempel på någonting som vi inte vet alls mycket om.
Du verkar influerad av Molyneux och även till viss mån av Rand. När jag själv var mindre var jag intresserad av dessa, men har väl mer eller mindre "kommit från dem". Man brukar skoja och säga att Ayn Rand härleder omöjligt mycket från en tautologi, dvs. att A=A. Nu tycker jag inte man skall förkasta allt hon säger bara för att hon är Ayn Rand, däremot skall man väl kritisk undersöka det och fundera på saker som bl.a. Hume pratar om. Jag vet att många objektivister ogillar Hume, men ofta tycker jag det är omotiverat. Hume talar ju om att man inte kan härleda ett bör ur ett vara, och jag har hittills inte sett någon som förklarar hur man kan göra det på ett bra vis.
För att korta ner det hela, jag håller inte helt med din bild på verkligheten. Däremot så tror ju jag självklart på vetenskap och dylikt, jag är t.om. litet aktiv inom den formella vetenskapen.
Du har en massa bra poänger Kripke. Jag får helt enkelt fundera vidare. =)
Molyneux är definitivt min största influens. Framförallt för att hans podcasts är så lätta att ta in rent praktiskt, bara att lägga över på mp3-spelaren och lyssna på promenader eller medan man diskar. =) Rand har jag faktiskt bara läst en halv bok av än så länge, The Fountainhead, fast jag planerar att närmsta tiden ta mig igenom The Fountainhead och Atlas Shrugged. De får väl ses som nån form av "obligatorisk läsning" när man håller till på den här politisk/filosofiska kanten. Även om tanten själv inte verkar ha varit helt vettig på det privata planet, så vitt jag hört.
Skicka en kommentar