Tja, vad ska man göra när man är på väg mot konkursens rand?
Länsa kassan förstås!
15 ytterligare miljarder gör varken till eller från i det här läget. Demokraterna, och tydligen ett gäng republikaner också, försöker med vad som helst som har den minsta chans (i deras ögon) att kunna vända läget.
Lyckas det så kommer förmodligen folk tro att de vet vad de sysslar med och Obama får 4 nya år. Ungefär som Franklin D. som av nån anledning fått en stämpel på sig som den som "räddade USA från depressionen" på 30-talet, trots att han snarare gjorde sitt bästa för att förvärra situationen.
Misslyckas även det här så är det ändå riskfritt för samtliga senatorer och presidenten. Det är lite som de där lotteristånden som finns på en del tivolin: "Vinst varje gång". Och lotterna köps för stulna pengar. Ingen insats, ingen risk, bara möjligheten till storvinst.
Risken att Obama skulle drabbas av någon slags påföljd för att ha kört USA's ekonomi i botten och slösat bort hundratals miljoner dollar är lika med noll. Det har han sett till själv nämligen.
När han precis tagit över efter G.W.B. sa han en gång ang. mångas krav på att ställa Bush till svars för krigsförbrytelser (som han onekligen är skyldig till) att "vi ska inte älta sånt som har hänt utan se framåt" (icke ordagrant citat). Där la han ribban. Presidenter håller varandra om ryggen. En president låter företrädarna komma undan med vad som helst, och i utbyte får även han själv komma undan när det är dags för honom att kliva av tronen.
It's a damn shame...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar