...mordet på Rose-Marie Hillgren(?).
Frågorna blir inte direkt färre ändå.
Varför? Hur? Hur länge hade dom känt varann? Varför träffades dom i fredags kväll? Var allt planerat?
Galet tungt det måste kännas timmarna efter att man gjort nåt sånt där. Att se hela livet rasa framför ögonen. Sen efter nån dag kanske acceptera läget som det är och förbereda sig för gripandet som man vet kommer vilken timme som helst.
Funderar på att skriva en "bok" ur en mördares perspektiv. Inte för att jag vet hur det är men det känns ganska intressant att försöka leva sig in i vad som egentligen försiggår i huvudet mellan "dådet" och gripandet/rättegången.
Återstår att se om det blir nån bok eller bara nån kort novell för eget bruk eller inget alls. Jag är inte direkt känd för att skriva långa grejer.
Wish me luck.
fredag 22 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar