Privat sjukvård

Inte för att vara tjatig, men om Sveriges sjukvård blev 100% privatiserad skulle väntetiderna kapas och kvalitén höjas. Att det skulle bli sämre är fullkomligt omöjligt.


"Vad händer med dem som inte har råd att betala flera tusen för ett läkarbesök då?"

Som vanligt är det upp till marknaden att lösa, men får jag gissa så skulle jag säga att den normala prioritetsordningen för folk ser ut nånting sånt här:

1. Försäkring.
2. Kontantbetalning från egna sparade pengar.
3. Avbetalning, som när man köper stor TV eller bil eller liknande.
4. Lån. Det kommer säkert finnas både billiga sjuklån för den som har bra säkerhet och dyra lån för den som inte har det.
5. Om inget av ovanstående fungerar, för att man är i för dåligt skick för att jobba i framtiden och inte har några besparingar eller försäkring, då kommer (det vågar jag lova) välgörenhetsorganisationerna komma till undsättning. Röda korset, Erikshjälpen, Rädda barnen och allt vad de heter.

Bara Röda korset samlade in 187 miljoner kronor via insamlingar 2006. När vi inte har några skatter, och folk verkligen vet/ser att pengarna går till nåt bra (att hjälpa fattiga få sjukvård), då lär det bli minst dubbelt så mycket.

Pinsamma människor...

Jag får spunk på alla självgoda människor som inte bara ger pengar till Haiti nu utan även säger saker som "alla borde skänka pengar till Haiti!" eller "de behöver verkligen vår hjälp nu!"


Haiti är ett av världens allra fattigaste länder och har så varit väldigt länge.


Att det ska till en jordbävning och en väldig massa döda människor för att tina upp frusna, snåla svenskars hjärtan.


Det är sorgligt. Och när några av dessa nyväckta altruister predikar för oss övriga om vilken katastrof det är och att vi rika svenskar måste hjälpa till...då blir det PINSAMT.




Med vänliga hälsningar
En som tycker det räcker med de tusentals kronor han skänker varje år genom SIDA.
(Snål utan att skämmas)


AB, AB


PS. Jag ÄLSKAR Gunde! Fantastiskt att vara så engagerad i det man gör att man missar en sån händelse!

SIDA ska BORT!

SIDA kan gnälla hur mycket de vill, men fick jag bestämma skulle de försvinna fortare än kvickt.

De är totalt onödiga på alla sätt och vis.

Så bort, bort, bort med SIDA.

Återuppfinna hjulet

har aldrig varit min grej riktigt.

Intressant läsning för den som tror och hoppas på ett samhälle med ömsesidig frivillighet gällande välgörenhet: http://www.independent.org/newsroom/article.asp?id=28


Den som inte tror det är möjligt kan säkert också få ut nåt av den.

Olika sorters fattiga

Vill tipsa om en riktigt bra (i mitt tycke då) text om det här med fattiga och hur man kan/bör hjälpa dom, samt vilka som borde få ekonomisk hjälp.

Jag lyssnade på den i förrgår när jag diskade och det blev en liten "eye-opener" faktiskt.


Tanken är att det grovt räknat finns tre "sorters" fattiga människor.

• Poor by choice - självvalt fattiga
  
• Poor by habit - fattiga av vana (t.ex. alkisar och spelberoende)
  
• Poor by circumstance - fattiga p.g.a. yttre omständigheter (t.ex. olika sjuka människor)
  

Jag tänker inte gå in alltför mycket i att recitera texten här, den finns trots allt i sin helhet HÄR och google translate funkar "ok" om man är dålig på engelska.

Det jag ändå kan säga är att pengahjälp till fattiga av vana väldigt sällan gör någon nytta - snarare tvärtom. Utmaningen med välgörenhet är att skilja ut alla fattiga av vana som vill lura både sig själva och andra att dom egentligen är fattiga p.g.a. yttre omständigheter och därför behöver välgörenhetspengarna. Skulle den utsållningen göras på ett effektivt sätt så kunde pengarna göra betydligt större nytta.


Jag ska inte säga att jag till 100% köper resonemanget som görs i texten/podcasten men nästintill.


En sak är säker: alltför många skattekronor går till sprit, cigaretter och trisslotter!