Jag hatar potenser...

När man inte ens klarar första delen av "repetitionskurs i matematik" så ligger man nog illa till inför t.ex. "Kalkyl för ingenjörer".



Varför skulle jag vara så fruktansvärd omotiverad i gymnasiet?


Ja jag vet, svenska grundskolan är helt värdelös, det kan vara därför.

Men ändå.


Jag vidhåller att alla borde skickas ut på nån slags praktik/jobb direkt efter nian i minst ett år. Det skulle bygga upp motivationen nåt enormt till gymnasiet och man skulle få ett år till att fundera ut vad man egentligen vill göra/bli.

Vågar påstå att 95% av 15-åringarna har inte den blekaste aning vad dom ger sig in på eller vad dom vill göra efter gymnasiet. Många går t.ex. "naturvetenskapliga programmet" helt i onödan medan andra går nåt mer värdelöst t.ex. Samhälle eller media och sen kommer på att dom vill bli civilingenjörer = Matte D (dom har kanske som max haft Ma B), Fysik B (dom har oftast inte haft någon fysik) och Kemi A (samma där, dom flesta har inte alls haft det).

Då står dom inför att antingen:
1. Gå ett saftigt tungt år på komvux med nästan inga pengar för att sen gå 4,5 år till i stort sett utan pengar, eller:
2. Jobba med nåt lite halvtråkigt och tjäna ganska lite men ändå pengar.


Alternativ 2 blir där ganska lockande men slutar med att dom efter 10 år inser sitt misstag och hatar sitt jobb samtidigt som dom inser/tycker att "tåget har gått" och blir deprimerade över att deras liv står på nån slags grå mellan-nivå och aldrig kommer högre. Resultatet blir sjukskrivningar, socialbidrag och kanske i nån gränd med en flaska och en spruta...

Nåja, lite överdrivet kanske men så väldigt kul blir det nog inte för dom flesta. Inte så dom skrattar hela vägen till jobbet direkt.


Godnatt.