Neurologin bakom politiken

Usel källa (blogg), men den i sin tur har tidskriften Science som källa, vilket är lite bättre.


Politiska forskare, alltså förmodligen nåt i stil med det vi kallar "statsvetare" i Sverige, och psykologer samarbetade i en undersökning med ganska intressant och rätt så logiskt resultat.

Det visade sig att människor som var mer "lättskrämda" (starkare reaktioner på plötsliga ljud, läskiga bilder osv) tenderade att vara mer positiva till saker som Irakkriget, dödsstraff, patriotism osv.

Det gamla hederliga påståendet "rasism bygger på irrationell rädsla" har alltså fysiologiska belägg.


Okej, urvalsgruppen var ynka 46 personer, men ändå.

Men snälla nån....

Varför oroa sig över jordens undergång?


Går verkligen var fjärde svensk runt och är orolig över det?

Det vore ju snarare en väldigt bra sak, för då slipper vi tänka på hur ledsna släkt och vänner skulle bli för att vi dog. Om alla dog samtidigt alltså.

Det vore ju bra.

Och annars så lär vi dö ändå och inte bry oss så väldigt mycket om jorden finns kvar eller inte.


Nä, bättre saker finns det att oroa sig över. Att mjölken håller på att ta slut i kylen t.ex. Eller att man inte har några mackor hemma. Som jag.

Sveriges knäppaste gubbe är korad!

Folke Johansson är vinnare!


"Kulor och krut. Det är det enda språk vargen förstår, säger Folke."

"Några är mer extrema i sina åsikter än jag, berättar Folke med viss förtjusning." Därför kanske han trots allt inte är den allra knäppaste men bra nära.



För att analysera Folke skulle krävas en stab av psykologer men jag ska försöka:

Han har under hela sin uppväxt blivit matad med vargskräck och hat. Även i vuxen ålder har han alltid burit med sig rädslan för det inbillade hotet, så till den milda grad att han tror på fullt allvar att om en varg kommer inom 200 meter från honom så ska den attackera utan att tveka.

Klandrar iofs inte vargen i det fall den gör slut på mannens lidande, kan ju inte vara kul att gå runt och vara rädd för ett imaginärt hot hela dagarna.

Ungefär som kristna och helvetet.

Onödigt och dumt, menmen folk får väl göra vad dom vill med sina liv. Vill man slösa bort sin tid med att oroa sig för nåt otroligt osannolikt så visst, gör det då.

Folk skyller sin rädsla på barnen

Tänk efter lite så inser ni snart att man rätt ofta hör "tänk på barnen!" i olika sammanhang.

Ofta har det med nakenhet att göra, då menar den som säger det här att världens barn på något vis tycker det är sjukt och äckligt med nakna människor.

Eller så säger man det när det gäller betyg i skolan, då man tror/påstår att barnen inte vill bli bedömda om dom är bra eller dåliga i det ena eller andra ämnet.

Eller varför inte den här debatten om våldsamma dataspel som en del tror (tror dom verkligen det egentligen??) är så farliga "för barnen".


I alla såna här fall - det här sägs faktiskt väldigt ofta - så handlar det innerst inne om den vuxna personens egna rädslor. Att visa rädsla för något ses som svagt och dåligt i dagens samhälle och då känns det tydligen bättre för vuxna personer att lägga över rädslan på sina (eller andras) barn.

Sanningen är ju den att dom allra allra flesta "barn" (vart går gränsen för när man är barn?) inte lider ett dugg av att se nakna människor eller skjuta låtsasgubbar på datorn så blodet sprutar eller att få veta vilka skolämnen dom är bra respektive sämre i.
Ja, dom flesta vet nog redan med 90% säkerhet precis hur bra eller dåliga dom är, den enda skillnaden blir att det kommer på ett papper hem till föräldrarna som får veta.

Oj, kan det vara där rädslan ligger, att få veta att lille Sixten faktiskt inte är något underbarn inom matematiken?
Troligen är det därför.


Inget skojeri idag, jag kommer inte på nåt kul.