"No-one laughs at God in a hospital"
- Regina Spektor (Laughing with)
Tror man att Gud är något att skratta åt så gör man nog inte det, vare sig på sjukhus eller i störtande flygplan eller någon annanstans.
Däremot kan (bör!) man ju faktiskt skratta åt idén att det skulle finnas en gud, och det görs nog både på sjukhus och i andra tråkiga lägen.
onsdag 19 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Retar det dig att somliga tror på Gud, alternativt någon annan högre makt?
Jag kan förstå att man har synpunkter på exempelvis regeletik och konflikter som kan uppstå pga religion (liksom det kan göra pga andra typer av ideologier och filosofiska livsåskådningar). Men att reta sig på och skratta åt TRON finner jag föga konstruktivt och dessutom väldigt osympatiskt.
Aha! Jag är alltså nåt vettigt på spåren!
Eftersom vi är någon slags motpoler så känns det som om ett ogillande från dig i själva verket är en bekräftelse på att det jag gör/tycker/tänker är bra. Tack. =)
Som svar på frågan i början: Ja, det retar mig när dom använder det som nån slags argument för sin sak, alternativt vill att det ska gälla som norm i samhället. T.ex när det gäller homosexuellas rättigheter, kvinnors friheter och rättigheter och så vidare.
Ah, ett smidigt sätt för den late att ta ställning. Man behöver inte tänka själv om man redan på förhand vet att man är för det som den andra är emot och vice versa.
En fråga; om jag säger mig vara emot dödsstraff och kärnvapen, är du då för?
Och ditt svar på den egentliga frågan är egentligen inte ett svar. Det jag säger är att exempelvis regeletik och dylikt som kan följa med en religion/ideologi/annan typ av livsåskådning är en sak medan tron på existensen av en högre makt är en annan. Det jag frågar om är huruvida tron i sig retar dig eller inte. Ingenting annat.
Kort svar: JA, det retar mig att folk inte tänker själva utan sväljer det föräldrar/präster säger.
Följdfråga; Det du anser dig kunna och veta, var kommer det ifrån? Är allt självupplevt? Om inte, vad gör att du kan försvara dina källor medan du sågar andras?
Jag tycker att det är synd att något som många finner trygghet, hopp och tröst i retar dig.
Låt säga att en döende person finner ro och acceptans i tanken på en högre makt, att det som sker är meningen. Varför reta sig på sådant, oavsett var man själv har sin tro?
Visst är det synd att det retar mig, men det är inte mycket att göra åt saken. Dessutom är väl det mitt problem lika mycket som det är deras problem att dom tror på dumheter?
Låt säga att en levande och drömmande person kommer på en fantastisk affärsidé och vill sätta den i verket direkt genom att anställa en person utan krångliga kollektivavtal och utan att behöva betala nära dubbel lön i form av arbetsgivaravgift. Varför reta sig på sådant oavsett var man själv står ideologiskt?
Shit vilken dålig liknelse, jag skäms lite grann över den faktiskt även om den har sina poänger.
Känner du aldrig själv att "det här är så genomidiotiskt att jag blir tokig!"?
Det verkar så ibland med tanke på vad du skriver till mig.
Du har rätt, en verkligt dålig liknelse. Varför? Jo, ditt scenario skiljer sig från mitt på en central punkt - nämligen vem/vilka som påverkas av det.
I mitt fall, med den döende personen som tror på en högre makt, påverkas ingen annan än just den människan. Ditt är dock en del av ett större sammanhang. Varför tror du att det heter kollektivavtal?
Och du, jag är fortfarande nyfiken på om du är för dödsstraff och kärnvapen?
Dödsstraff och kärnvapen?
Dödsstraff - ja. Om det genomförs av offret eller direkt anhörig och "med-drabbad" och helst direkt efter brottet. Hur det ska behandlas senare när det gäller att bevisa att det var en "payback" vet jag inte och det praktiska spelar ingen roll eftersom jag talar om min moraliska åsikt.
Dödsstraff som genomförs av någon annan flera år efter brottet och eventuellt på halvlösa grunder - absolut inte.
Kärnvapen som avskräckande - ja. (Man kan inte anti-uppfinna såna saker.)
Kärnvapen som används i krig - nej. Det kommer oundvikligen att skada oskyldiga (i den mån det nu finns "skyldiga" i krig..) därför är det solklart totalt omoraliskt precis som krig överlag.
Min tolkning är att du egentligen är principiellt emot kärnvapen men att du kompromissar till följd av rådande omständigheter (det faktum att kärnvapen existerar.)
Har jag fel?
Kärnvapen borde inte finnas.
Kärvapen finns.
Alltså borde alla ha kärnvapen för att avskräcka varandra från att starta krig.
Det är väl det jag säger? Principiellt emot, sedan kompromiss?
Korrekt.
Skicka en kommentar