Ja, i Kuba alltså. Där är dom på topp i det mesta tror jag. Dom har till och med kommit så långt att det där med mobiltelefoni redan är omodernt. Eller hur ska man annars tolka att dom nöjde sig med att ha 11,933 mobiltelefoner per 1000 invånare år 2005?
Vad skönt det ska vara att slippa alla dessa jobbiga ringsignaler överallt.
Eller ja, telefonabonnemang överlag har dom lärt sig att klara sig bra utan. Dom står över det. Dom har ju faktiskt fri sjukvård! Då behövs ju inte såna världsliga ting som möjlighet till kommunikation.
Ungefär 87 telefonabonnemang (fasta och mobila) per 100 invånare år 2005. Bara lite mindre än t.ex. Zambia, Benin och Swaziland.
När det gäller internetanvändningen verkar dom dock anamma det moderna samhället lite. Hela 16,86 internetanvändare per 1000 invånare! Nästan lika många som Uganda och Ghana. Men Uganda och Ghana har ju alltid varit lite skrytsamma med sin rikedom och välstånd.
(Alla siffror kommer från DN factlab: http://www.factlab.se - en kunskapskälla av stort mått)
torsdag 9 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Så har vi ju ett problem när det gäller Kuba. Och det problemet kallas inte kommunism, utan går under benämningen handelsembargo. Men du kanske inte anser att det är relevant i sammanhanget?
Det kan det ju inte vara eftersom det är så bra där ändå?
Förresten, vad har jag med handelsembargot att göra? Och förresten, varför skulle en "kommuniststat" (realsocialistisk) vilja idka handel ändå? Den ska väl vara självförsörjande? Om inte - utbilda mig gärna i den lilla frågan. Jag älskar att lära mig saker...
Du byter ämne Niklas. Från boende och mat till mobiltelefoner. Och ja, jag anser att sjukvård och läskunnighet är viktigare än Nokia kjarhpokpr10. Jag vet inte vad du har för åsikter i ämnet.
Det har ändå med den allmänna levnadsstandarden att göra. Om jag skulle behöva välja lever jag nog i ett modernt samhälle med lite sämre vård än i ett 70-talssamhälle med supervård. Fast helst vill jag förstås ha det bästa på alla plan, det antar jag att alla vill.
Vem har sagt att de har det så bra? Visst finns det problem, men de har inte med kommunismen som ideologi att göra. Att regeringen kallar den politik de utövar för kommunism betyder ju inte att den nödvändigtvis överensstämmer med ideologin.
Moderaterna kallar ju sig själva för det nya arbetarpartiet, och det finns väl ingen som är så dum att den köper det? Falsk varudeklaration, skulle man kunna kalla det.
Det finns saker och ting som fungerar enligt socialistisk mall på Kuba, såsom sjukvård och skola. Det finns också sådant som inte gör det, såsom regeringens förtryck av folket. (Raul Castro har visserligen officiellt uppmanat folket att uttrycka sina åsikter öppet, men försöker ändå kontrollera samtalet. Att han ens försöker visa en annan sida utåt tyder dock på att klimatet på Kuba håller på att förändras.)
Eller hittar du någonting i den kommunistiska läran som förespråkar förtryck i någon form whatsoever? Nu pratar vi om kommunismen på ett teoretiskt plan (eftersom den varken existerar eller har existerat på ett praktiskt sådant).
Och vad gäller ditt påstående om att föredra ett modernt samhälle med lite sämre vård framför ett mindre utvecklat med bättre vård.. Jag antar att du någonstans utgår ifrån att du personligen skulle ha möjlighet att ta del av den vården i ett liberalt samhälle. Vissa skulle ju kunna göra det. Men alla skulle inte ha den möjligheten. Men det kanske må vara hänt?
För att återgå till handelsembargot.. (Vad du presonligen skulle ha med det att göra vet inte jag, som för övrigt inte ens var medveten om att den här diskussionen handlade om dig som person.. Men du verkar ha en dragning till det personliga planet när sakfrågor blir knepiga att hantera.) Du tror inte att det skulle vara lättare för ett land, vilket som helst, att sträva mot ett socialistiskt samhälle om det inte var stängt, både inifrån och utifrån? Och nu pratar jag om reformistisk socialism, vilket nog är ett spår som jag personligen tror mer på än det revolutionära.
Jag tror på självförsörjning (närproducerat, ekologiskt osv) i så stor utsträckning som möjligt och att vi tar oss dit steg för steg med hjälp av reformer. Men jag tror inte på stängda gränser, utan på samarbete för ökad global hållbarhet.
Skicka en kommentar