Jaja, för dom är det väl roligt men jag fattar inte hur vanliga människor på 2000-talet kan ägna ens en minut åt att tänka på det.
Att vara royalist är faktiskt på sätt och vis att vara en sorts rasist. Man anser att några personer är bättre/mer värda än andra baserat på rent genetiska egenskaper (och inte några goda sådana - dom har helt enkelt "rätt" föräldrar).
Ju mer jag tänker på det desto mer störande är det.
Tanken att någon ska stå över alla andra för att man råkat ha ett speciellt par föräldrar är idioti nästan i klass med att tro på gud eller allah eller oden eller zeus eller vishnu/whatever.
En del vet inte bättre men dom flesta borde ändå göra det.
lördag 11 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Och royalismen är faktiskt ett borgerligt påfund. Likaså statskyrkan. Ifall du undrar.
Japp, men borgerligt != (inte lika med) liberalt, så ingen skam där. =)
Jag respekterar dina åsikter, för alla får tycka vad de vill! MEN när du skriver om religioner tkr jag att det är lite provocerande och nedklankande. Du dumförklarar religiösa människor! Och det är däremot respektlöst!
Jag dumförklarar inte religiösa människor, dom dumförklarar sig själva. Jag konstaterar bara faktum.
"Jag dumförklarar inte religiösa människor, dom dumförklarar sig själva. Jag konstaterar bara faktum."
Så överlägset.. Du håller väl inte på att få hybris?
Så storsint av dig o högfärdighetens drottning Sandra af Helsingland att visa sådan respekt för oliktroende!
Förklara gärna på vilket sätt det INTE är dumt att tro vad som helst bara för att en präst/förälder säger det?
Dumt är bland det snällaste man kan säga om det. Om jag drar på mig en svart dräkt med vit krage och påstår att det flyger enhörningar över ängarna i Lappland, tror du mig då? Eller skulle det vara...dumt..?
Ojoj, vad orsakar en sådan titulering? Kan man ana en viss frustration här? ^^
Jag tänker börja med att understryka att jag aldrig har ifrågasatt din rätt till en egen åsikt/tro. Att ifrågasätta åsikten i sig är en helt annan sak.
Det finns inget konstruktivt i att dumförklara någon som person när (om?) det är sakfrågan man vill åt. Men du kanske inte pratar om personer när du säger att "dom dumförklarar sig själva"?
Vi tror alla på olika saker. Jag tror att Jesus kan ha varit en av våra första (kända) socialister men jag tror inte på den kristna skapelseberättelsen. Jag tror att det bringar otur att säga lycka till innan någon typ av prestation eller liknande. Jag tror att det någonstans finns ett sjöodjur och att Godzillascenariot är fullt möjligt. Jag tror på människan och på solidaritet. Jag tror att te och honung botar allt från hjärtesorg till influensa. Jag tror att scientologerna är ute efter att ta över världen. Jag tror på horoskop de dagar då de bådar gott. Jag tror att det finns liv på andra planeter och jag tror att människans halsgrop är till för att någon annan ska kunna vila näsan i den. Jag tror på vetenskapen men jag tror också på nödvändigheten i filosofiska och/eller religiösa livsåskådningar.
Allt det jag tror har sitt ursprung i någonting. Man kan ifrågasätta källorna och man kan ifrågasätta tron och åsikterna. Men det gäller såväl vetenskapliga källor som övriga tänkbara områden. För vem kan garantera att det vi kallar vetenskap sitter på någon allmängiltig sanning?
Skicka en kommentar