Funderade på en sak idag.

Det snackas ju till och från om det här med att folk bara går förbi och tittar åt ett annat håll när nån råkar illa ut, t.ex. mobbad eller misshandlad.

Detta är inte speciellt konstigt om man ser till vårt lands någorlunda moderna historia.


Så sent som för 60 år sen satt vi tysta och såg på när tyskarna/ryssarna våldtog och misshandlade våra närmsta grannländer.

"vi" och "vi" men åtminstone den svenska staten satt och rullade tummarna och pekade på vår kära gamla "neutralitet".


Hur kan man göra så? Hur kan man vara så fullkomligt ryggradslös att man sitter och tittar på när en diktator skickar sin armé genom landet till vårt eget grannland och dödar folk!?!?

Jag kan absolut inte förstå det.

Det är en av dom allra största anledningarna till att jag avskyr det här landet så mycket.


Tänk om Sverige åtminstone gjort ett litet försök att stå upp emot Nazi-svinen när dom kom och ville ta Norge. Det skulle säkerligen kosta ett antal svenska liv men i gengäld hade vi haft något att vara stolta över och känna en viss befogad stolthet över vårt land.

Nationaldagen kanske skulle vara något allmänt firat liksom norrmännens.


Nu finns det hos mig och många andra inte mycket stolthet. Snarare en viss skam.