Blogg listad på Bloggtoppen.se Politik bloggar Creeper
Visar inlägg med etikett kvällstidningar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kvällstidningar. Visa alla inlägg

söndag 22 juni 2008

Intressant artikel på många sätt

men på minst lika många sätt fullkomligt ointressant.


Det första intressanta är den här beskrivningen av "Big Brother-Jessica": "den folkkära ”Big brother”-vinnaren"


Nu är iofs folkkär inte nåt ord jag lägger särskilt mycket mening i ändå, men den bild av folk som kallas folkkära som jag har innefattar ändå en del saker. Först och främst så bör åtminstone hälften av landets invånare ha hört talas om personen. Nåt som sannolikt inte gäller den här "Big Brother-Jessica".


Det andra intressanta är att jag i texten på nåt vis får känslan av att det "Nya, Rena Livet" framstår som nåt positivt jämfört med det tidigare "Vara-med-i-Big-Brother-och-supa-järnet-bete-sig-allmänt-dåligt-och-operera-större-tuttar-livet" som hon tidigare sysslade med.

Jehovas Vittnen är isåfall snarare en rejäl försämring i mina ögon, och då ska alla veta att jag ser ner på alla Big Brother-deltagare nåt fruktansvärt.


Det ointressanta är självklart hela artikeln som sådan. Finns det nåt som engagerar färre människor än frågan "Vad gör Big Brother-Jessica nu för tiden?" så vet då inte jag vad det är.

lördag 10 maj 2008

Mammans sista ord blablabla

Nog för att kvällstidningarna alltid varit något motbjudande men dom senaste månaderna har det gått längre än nånsin.

Nu toppar aftonbladet med "mammans sista ord till max och saga" eller vad det stod.


Är ett krav för att bli journalist att man är fullkomligt hjärtlös? Jag börjar tro det.

Sanslöst

Det värsta med Engla-historien är inte längre det faktum att hon mördats och eldats på.


Det värsta är hur hennes död exploateras av våra rikstäckande leverantörer av ren skit, alltså kvällstidningarna.

Och nästan lika illa är att hennes föräldrar tillåter detta, ja rentav VILL att det ska göras!


Ännu en dålig sak är all den fruktansvärt hånfulla skenheligheten som framträder när såna här saker händer. Folk som blir sååååå ledsna över att lilla okända tjejen blev mördad och som lider sååååå med familjen som dom aldrig träffat eller knappt ens sett på bild.

I själva verket sitter dom i sina små röda stugor med vita knutar bland knoppar som brister och njuter av att det hände nån annan familj än deras egna.




Sant medlidande PÅSTÅR JAG är omöjligt att känna för någon man aldrig träffat. Ja, knappt ens möjligt för någon man träffat en eller två gånger. Det krävs mer för att framkalla äkta känslor av sorg och medlidande.



Tack till mig själv för att jag fick säga det här.

Varsågod.