Steg för steg...

Sakta men säkert går vi mot det ofrånkomliga. Ett samhälle där staten i form av riksdag, polis och militär kan göra precis som dom vill, se precis vad dom vill, kolla vad och när vi gör saker, vilka vi pratar med, vilka vi träffar. Ja, helt enkelt ha oss som små labbråttor i en bur.

Total enkelriktad övervakning är det uppenbara målet.

Staten är på väg ditåt - den som inte ser det måste ha rätt starka solglasögon på sig.


Sorgligt.

The Wedding Singer!

Jag ÄLSKAR den här filmen! Tyvärr missade jag första ca 30 minuterna men det får jag leva med.

Den är helt underbar. Personligen tycker jag Adam Sandler gör sin absolut bästa roll här. Happy Gilmore är också härlig men han är ändå lite föör överdriven.



Jag KANSKE håller på att köpa min första 1:10-tävlingsbuggy.


Och jag KANSKE håller på att bestämma mig för att verkligen gå Flygingenjör i Västerås.

Nollningen känns nervösast just nu. Jag känner mig inte tillräckligt social för sånt.

Flyttningen känns jobbigast just nu. Jag känner mig inte tillräckligt redo att lämna lägenheten.

Sorgligt... =(

Har verkligen trivts här. Både med lägenheten och stan. Västerås är så...stort.

Å andra sidan funderar vi på att bo i Arboga eftersom Ida troligen går i Örebro.

Vi får se hur det går. Antagningen kunde bli klar 2-3 månader innan skolstart istället för lite drygt en månad. Eller rättare sagt ca 2 veckor för slutliga beskedet.
Dåligt.