Så kan man sammanfatta mina tankar om Google Analytics efter att ha använt det i sisådär 20 timmar.
Kul för att jag kan se så mycket intressant information om mina läsare och skrämmande för att jag kan se så mycket intressant information om mina läsare....
Inte nog med att jag kan se vilka länder jag har besökare ifrån, jag kan även se hur många från varje stad. Just staden tror jag inte funkar till 100%, men det stämmer nog väldigt ofta.
Bl.a. har någon från Nova Iguacu i Brasilien varit inne på bloggen i drygt åtta minuter och kollat på 3 olika sidor.
Jag kan även se vilka sidor folk kommer ifrån, där länkar från svd.se är klart dominerande.
Som om det inte vore nog kan jag även se vilka eventuella sökord på Google som har lett folk till min blogg samt vilken webbläsare och vilket operativsystem läsekretsen använder. Strax under hälften av läsarna informerar också (omedvetet förstås) om vilken hastighet de har på uppkopplingen. Det vanligaste är DSL.
Lite obehagligt att så mycket information lagras hos Google, men samtidigt gör det inte så fasligt mycket. Informationen är ju inte kopplad till någon speciell individ. Det enda jag lämnar ut om mig själv är trots allt att jag använder Firefox och Windows XP och att jag befinner mig i Arboga, Sweden. Tror inte att jag är ensam om det.
Men som sagt, det är kul att kolla upp vad det är för skumma typer som läser här!
Visar inlägg med etikett läsare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett läsare. Visa alla inlägg
onsdag 10 mars 2010
måndag 14 december 2009
Det går utför!
Av nån anledning har antalet besökare rasat senaste tiden. Snittet för första halvan av december ligger på ungefär 11 färre per dag jämfört med sista halvan av november. Det är ju inte så bra.
Jag vet att jag aldrig kommer bli nån "storbloggare". Det jag skriver om är för "svårt" och "konstigt" och "farligt" för att gå hem hos den ordinäre svensken. Inget fel med det egentligen. Men jag tycker ändå att det borde finnas en stor potential bland svenskarna till att vara mer intresserade av att försöka hitta sanningen.
Det är ändå ett av världens mest sekulariserade länder - alltså är "varför" en fullt tillåten fråga att ställa.
Ändå är det många "varför"-frågor som besvaras med lögner eller väldigt friserade sanningar.
Varför finns staten? - Annars skulle det bli kaos. Anarki! Alla skulle stjäla av och mörda varandra.
Varför måste man betala skatt? - För att annars skulle det bli jättedyrt om man blir sjuk och måste åka in på sjukhus. Och det skulle inte finnas några skolor för "vanliga" människor, bara för direktörer och arkitekter och andra rika människor.
Varför måste jag hälsa på farbror Bertil fast han är så sur och tråkig? - För att han är en släkting och släktingar hälsar man på, ty blod är tjockare än vatten.
Ni fattar säkert.
Alla svaren ovan är rena lögner.
Har man ett falskt svar på en fråga, fast man tror att det är sant, då slutar man leta.
(Om nån tycker att jag låter lite som en repig gammal skiva så kan jag bara påpeka att repetition är kunskapens moder... ;) )
Nu har jag fastnat så vi stoppar där.
Jösses. Här går jag och funderar på varför jag tappar läsare och skriver ett inlägg som detta.
Plötsligt blev gåtan lite lättare... ;)
Jag vet att jag aldrig kommer bli nån "storbloggare". Det jag skriver om är för "svårt" och "konstigt" och "farligt" för att gå hem hos den ordinäre svensken. Inget fel med det egentligen. Men jag tycker ändå att det borde finnas en stor potential bland svenskarna till att vara mer intresserade av att försöka hitta sanningen.
Det är ändå ett av världens mest sekulariserade länder - alltså är "varför" en fullt tillåten fråga att ställa.
Ändå är det många "varför"-frågor som besvaras med lögner eller väldigt friserade sanningar.
Varför finns staten? - Annars skulle det bli kaos. Anarki! Alla skulle stjäla av och mörda varandra.
Varför måste man betala skatt? - För att annars skulle det bli jättedyrt om man blir sjuk och måste åka in på sjukhus. Och det skulle inte finnas några skolor för "vanliga" människor, bara för direktörer och arkitekter och andra rika människor.
Varför måste jag hälsa på farbror Bertil fast han är så sur och tråkig? - För att han är en släkting och släktingar hälsar man på, ty blod är tjockare än vatten.
Ni fattar säkert.
Alla svaren ovan är rena lögner.
Har man ett falskt svar på en fråga, fast man tror att det är sant, då slutar man leta.
(Om nån tycker att jag låter lite som en repig gammal skiva så kan jag bara påpeka att repetition är kunskapens moder... ;) )
Nu har jag fastnat så vi stoppar där.
Jösses. Här går jag och funderar på varför jag tappar läsare och skriver ett inlägg som detta.
Plötsligt blev gåtan lite lättare... ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)