Dialekter

Jag har hört om nåt som en del kallar "dialekt-kameleont", alltså att man ändrar sin dialekt till att likna dom man pratar med utan att tänka på det.

Delvis gör jag också så. Inte så att jag skorrar när jag pratar med skåningar, men definitivt ändrar jag både lite uttal och melodi när jag pratar med t.ex. stockholmare eller "invandrare".


Precis som jag pratar VÄLDIGT mycket bonnigare när jag pratar med släkt och andra från hälsingeskogarna.




Tråkig nyhet: Sotis sjunger på sista versen... =(

Niklas goes Söderhamnsdialekt

Obehagligt men sant. Jag kom på mig själv idag med att jag faktiskt säger "elle" istället för "e".

Nu är det här kanske svårt att förstå för icke-hälsingar och det går liksom inte att förklara heller.

Exempelmening:

(återges i talspråk)

"Människer kan väl inte flyga e?"

har blivit

"Människer kan väl inte flyga elle?"

En liten men ändå stor skillnad. Skillnaden mellan kust och inland.


Jag hoppas innerligt att jag aldrig tar till mig dialekten i Örebro-/Västeråstrakten!!!