Matematiken alltså.
Den är så väldigt vacker, nästintill poetisk i sin enkelhet och säkerhet.
Att x² + 2x + 1 blir (x+1)² oavsett om nån säger nåt annat. Det är helt enkelt sanningen som kommer fram när man håller på med matematiska grejer. Om man löser dom rätt alltså.
Inga nära gissningar och variationer. 4+5 blir alltid 9 hur gärna man än skulle vilja att nästa gång kanske det blir 10.
Pålitligt helt enkelt.
Det gillar jag.
onsdag 6 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad du är poetisk då. :p
Jojo, här har vi en riktig liten poet. Eller kanske en _riktigt_ liten poet?
Jag skulle önska att jag kunde se det poetiska med en uträkning. Ibland blir 3+7+2+5+18+2+4+5+1=3725182451 istället för... Ja, vad det nu blir...
Någon grekisk filosof brukade ta mattetal och jämförde med kärlek och vänskap i siffrornas förhållande till varandra. Det är i och för sig ganska poetiskt tycker jag...
Skicka en kommentar